lördag 10 september 2011
När "vaknade" jag ?
23:52
Många har frågat mig om jag inte märkte något ?? Eller när jag började märka ?
Märka att det var något som inte riktigt stod rätt till.
Jag kan säga så här. I mitt fall, med han som jag spenderade ca 3,5 år tillsammans med så märkte jag det från dag 1. Konstigt tänker ni, varför stannade hon då kvar?
Det var inte så att X var genom rutten ( som jag kallat det innan ) från dag 1.
Men jag märkte från första stund att det var något märkligt som inte stämde med X.
Förvirrande var naturligtvis att jag "trodde" att jag var ensam om att tycka att saker var konstiga.
Alla hans vänner, familj. Hans sociala nätverk. Arbetskamrater och fotbolls vänner från förr .
Alla verkade tycka ( i mina ögon) att X var en reko kille.
Från dag 1 började X att manipulera mig. Ljuga , hitta på , förvirra mig.
Tänk då att under ca 1300 dagar levde jag med ovissheten om vad som var sant eller inte .
Inte konstigt att jag själv kände mig fullständigt slut i hela psyket.
Det börjades ljuga i små skalor, sen märkte jag att det mesta som skedde runt omkring oss var alltid någon liten lögn inlagd. Men vad..?
Förstod ju väldigt snart att X själv njöt av att jag blev fullständigt förundrad.
Han kunde ju säga till mig att han skulle till A ,men var hos B .Men att jag skulle komma och hämta honom hos A. Sen stod jag vid A, fast han var hos B.
Hänger ni med ?
Vinsten för honom var ju att han kunde säga att jag inte hade förstått något med min lilla hjärna.
Jag hade helt enkelt inte förstått vad han menade..Nilla som inte fattade någonting. Det var jag det.
Jag tror att de flesta som lever med en sådan man som X .( Jag vill kalla honom sociopat, men det är jag noga med att tillägga att det är MIN diagnos..Inte någon annans.) ,vet ganska snart vad / vem vi har att göra med. Våra observationer och upplevelser är så pass fel i ett "normalt " liv så visst förstår man. Man vet bara inte riktigt vad man ska göra.
Man ska ju vara riktigt klar över att dessa män/ säkert även kvinnor vet precis vad du som svag behöver för att hålla dig kvar.
De kan vara väldigt charmerande och visa väldigt bra sidor. Vilket även X gjorde.
Jag förstod, jag visste , jag kände i hela mig att något var fel. Ändå blev jag kär.
Alla tecken, allt som det ljögs om och alla som ( jag i efterhand ) fått veta höll X bakom ryggen.
Så uppenbart , så enkelt , men ändå så svårt.
Jag vet att jag vid ett tillfälle träffade en flickvän till en kompis till X ute. Jag visste vem kompisen var så jag berättade för flickvännen att jag hade träffat X . Hon tittade på mig och sa..Akta dig för honom, han är sjuk. Han är inte frisk..Jag tänkte ..Hmm vad har hon för rätt att stå här och säga att X inte är "snäll".
Jag funderade självklart mycket på orden, men när jag senare träffade flickvännen vid ett senare tillfälle när jag och X var ute på promenad så var flickvännen plötsligt väldigt trevlig mot X och tom ville bjuda hem oss.
Förvirrande ?? Ja faktiskt !!!
Det finns så mycket att berätta ..Det finns så mycket som inte stämmer.
Idag hade jag lyssnat på min magkänsla .Gått direkt.
Gå , jag har sagt det förr..GÅ om ni känner minsta "konstighet".
När du väl är fast är det svårt att komma loss.Nästintill omöjligt.
Jag brukade på slutet säga att X har vridit sönder min hjärna så pass så jag tror att han skulle kunna gett mig ett GRÖNT äpple, och sagt åt mig att äta upp det RÖDA äpplet. Och jag hade nog trott att det var ett RÖTT äpple jag åt.
Jag vill tillägga att mitt psyke var fullständigt klart när jag inte vistades ensam med X.
Jag berättade tidigt om mina iaktagelser för min bästa vän.
Hon räddade mitt liv kan jag säga .Hon vek sig inte en tum.
Hon tjatade på mig hur onormalt allt var.Vi pratade i timmar om allt knäppt och konstigt.
Det var svårt för henne att förstå hur jag kunde älska X. Jag pratade ju bara med henne om allt skit.
Jag älskade X andra sidor, men det var ju "normalt" så det var inget att prata om.
Min kurator frågade mig en ggr vad som var bra med X. Jag sa ..han är snäll. Snäll, sa hon, hur då snäll ?
Jag sa vet - Han hjälper till hemma, han plockar in i diskmaskinen, hjälper till med barnen.Det är snällt.Hon tittade på mig och sa - Pernilla , det är inte att vara snäll. Det är att bete sig normalt.
Allt annat än det normala var onormalt , så när han var snäll så var han för mig normal.
Jag vet att jag idag kan le åt detta. Det låter så otroligt naivt. Men jag levde ju på stunderna som X var "normal"..Det var mitt syre för att orka.
I dag vet jag bättre ..
Kram på er igen alla som läser ..jag vet att ni är många.
Det glädjer mitt hjärta .Jag hoppas att mitt skrivande ska hjälpa någon / några till något bättre.
Kan jag bara hjälpa en , så har jag ända räddat en från mitt öde.
Då är jag nöjd.
Önskar ingen få uppleva det totala kaoset som ett möte med fel människa kan skapa.....
Sov gott..Och jag hoppas att du fortsätter läsa min blogg :)
Märka att det var något som inte riktigt stod rätt till.
Jag kan säga så här. I mitt fall, med han som jag spenderade ca 3,5 år tillsammans med så märkte jag det från dag 1. Konstigt tänker ni, varför stannade hon då kvar?
Det var inte så att X var genom rutten ( som jag kallat det innan ) från dag 1.
Men jag märkte från första stund att det var något märkligt som inte stämde med X.
Förvirrande var naturligtvis att jag "trodde" att jag var ensam om att tycka att saker var konstiga.
Alla hans vänner, familj. Hans sociala nätverk. Arbetskamrater och fotbolls vänner från förr .
Alla verkade tycka ( i mina ögon) att X var en reko kille.
Från dag 1 började X att manipulera mig. Ljuga , hitta på , förvirra mig.
Tänk då att under ca 1300 dagar levde jag med ovissheten om vad som var sant eller inte .
Inte konstigt att jag själv kände mig fullständigt slut i hela psyket.
Det börjades ljuga i små skalor, sen märkte jag att det mesta som skedde runt omkring oss var alltid någon liten lögn inlagd. Men vad..?
Förstod ju väldigt snart att X själv njöt av att jag blev fullständigt förundrad.
Han kunde ju säga till mig att han skulle till A ,men var hos B .Men att jag skulle komma och hämta honom hos A. Sen stod jag vid A, fast han var hos B.
Hänger ni med ?
Vinsten för honom var ju att han kunde säga att jag inte hade förstått något med min lilla hjärna.
Jag hade helt enkelt inte förstått vad han menade..Nilla som inte fattade någonting. Det var jag det.
Jag tror att de flesta som lever med en sådan man som X .( Jag vill kalla honom sociopat, men det är jag noga med att tillägga att det är MIN diagnos..Inte någon annans.) ,vet ganska snart vad / vem vi har att göra med. Våra observationer och upplevelser är så pass fel i ett "normalt " liv så visst förstår man. Man vet bara inte riktigt vad man ska göra.
Man ska ju vara riktigt klar över att dessa män/ säkert även kvinnor vet precis vad du som svag behöver för att hålla dig kvar.
De kan vara väldigt charmerande och visa väldigt bra sidor. Vilket även X gjorde.
Jag förstod, jag visste , jag kände i hela mig att något var fel. Ändå blev jag kär.
Alla tecken, allt som det ljögs om och alla som ( jag i efterhand ) fått veta höll X bakom ryggen.
Så uppenbart , så enkelt , men ändå så svårt.
Jag vet att jag vid ett tillfälle träffade en flickvän till en kompis till X ute. Jag visste vem kompisen var så jag berättade för flickvännen att jag hade träffat X . Hon tittade på mig och sa..Akta dig för honom, han är sjuk. Han är inte frisk..Jag tänkte ..Hmm vad har hon för rätt att stå här och säga att X inte är "snäll".
Jag funderade självklart mycket på orden, men när jag senare träffade flickvännen vid ett senare tillfälle när jag och X var ute på promenad så var flickvännen plötsligt väldigt trevlig mot X och tom ville bjuda hem oss.
Förvirrande ?? Ja faktiskt !!!
Det finns så mycket att berätta ..Det finns så mycket som inte stämmer.
Idag hade jag lyssnat på min magkänsla .Gått direkt.
Gå , jag har sagt det förr..GÅ om ni känner minsta "konstighet".
När du väl är fast är det svårt att komma loss.Nästintill omöjligt.
Jag brukade på slutet säga att X har vridit sönder min hjärna så pass så jag tror att han skulle kunna gett mig ett GRÖNT äpple, och sagt åt mig att äta upp det RÖDA äpplet. Och jag hade nog trott att det var ett RÖTT äpple jag åt.
Jag vill tillägga att mitt psyke var fullständigt klart när jag inte vistades ensam med X.
Jag berättade tidigt om mina iaktagelser för min bästa vän.
Hon räddade mitt liv kan jag säga .Hon vek sig inte en tum.
Hon tjatade på mig hur onormalt allt var.Vi pratade i timmar om allt knäppt och konstigt.
Det var svårt för henne att förstå hur jag kunde älska X. Jag pratade ju bara med henne om allt skit.
Jag älskade X andra sidor, men det var ju "normalt" så det var inget att prata om.
Min kurator frågade mig en ggr vad som var bra med X. Jag sa ..han är snäll. Snäll, sa hon, hur då snäll ?
Jag sa vet - Han hjälper till hemma, han plockar in i diskmaskinen, hjälper till med barnen.Det är snällt.Hon tittade på mig och sa - Pernilla , det är inte att vara snäll. Det är att bete sig normalt.
Allt annat än det normala var onormalt , så när han var snäll så var han för mig normal.
Jag vet att jag idag kan le åt detta. Det låter så otroligt naivt. Men jag levde ju på stunderna som X var "normal"..Det var mitt syre för att orka.
I dag vet jag bättre ..
Kram på er igen alla som läser ..jag vet att ni är många.
Det glädjer mitt hjärta .Jag hoppas att mitt skrivande ska hjälpa någon / några till något bättre.
Kan jag bara hjälpa en , så har jag ända räddat en från mitt öde.
Då är jag nöjd.
Önskar ingen få uppleva det totala kaoset som ett möte med fel människa kan skapa.....
Sov gott..Och jag hoppas att du fortsätter läsa min blogg :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
3 kommentarer:
Jag kommer fortsätta följa dig och även att sprida din blogg så du når fler!
Fortsätt skriv!
Stor kram
Så otroligt stark du har varit/ÄR. Fortsätt skriv för du kan hjälpa många som är eller har varit i samma situation.
Kram Maria (en utav dina läsare)
Tack fina ni ..Jag fortsätter att skriva ..Kramar
Skicka en kommentar