onsdag 28 september 2011
Bästa Yvonne...
22:29
I morgon är det äntligen dax för Yvonne att ge mig lite nya krafter igen.
Så tacksam över att jag har fått möjligheten i livet och få ta del av hennes kunskap.
Jag går en personlig ledarskapsutbildning i Stockholm, och den ger så otroligt mycket.
Är alltid glad när jag åker dit , och ännu lyckligare när jag åker därifrån.
Det finns så mycket i oss alla, som vi inte vet att vi ens har. Positiva saker som kan lyftas fram från olika vinklar , om man ser det på rätt sätt.
Att tänka i nya banor kan vara svårt att komma igång med, men så enkelt om man får rätt verktyg.
Och det är min coach Yvonne väldigt bra på .
Hon är tydlig, enkel och rak. Dessutom väldigt rolig ..
Det enkla är så svårt för många när människor drabbas av en sorg eller kris.
Men Yvonne är enkel och då går allt också så mycket enklare.
När vi avslutar våra samtal , och jag går ner de 103 trappsteg som jag innan gått uppför känner jag mig alltid så fri.
Så hel och levande på något sätt.
Kan inte beskriva känslan riktigt , men man känner sig lätt. Allt ordnar sig.
Livet är skit ibland, och livet jävlas väldigt mycket ibland. För oss alla.
Människor runtomkring oss drabbas av sorg,vi alla drabbas någon gång. Livet kan vara hårt.
Men det finns ingenting som jag inte klarar av när jag kommer ut på gatan efter att ha varit hos Yvonne.
Så mycket kraft det finns i den människan..
Men så har hon lite i sitt bagage med. Och det är just det som gör oss starka.
Och viljan att leva vidare.
Hur dåligt jag mått förstår jag ibland inte.
Men jag fick lite skrivet , och det är så nära känslan av otillräcklighet man kan komma..
Den 11 mars 2010 skrev jag detta ..Helt utan kraft .
Det värker i min kropp.
Önskar ingen samma smärta.
Det ekar i mitt Huvud.
Känner mig oförstående, som ett barn.
Vill få ut allt ont i mitt huvud. Det ställer till oreda där inne.
Det rör till allt i hela min kropp.
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig.
Nu måste jag upp för backen i, men det är tungt.
Så tungt.
Benen värker,
Huvudet känns tungt, tanken är svag.
Önskar att du var normal.
Men har förstått att jag inte kan ändra dig, ingen kan.
JAG ÄR SLUT I MIN KROPP, I MINA INNERSTA RUM, jag är slut.
Bränslet har tagit slut och jag orkar inte kriga mer.
Orden går som knivar genom skallen, det värker.sluta .
Känner att jag inte reder ut detta nu, men jag måste, för barnens skull,
Kriget är slut, du vann.
Men jag kommer tillbaks….en dag,, 11 mars 2010
Det var då..I morgon är en ny dag.
Mamma kämpar, jag kämpar , vi kämpar tillsammans.
Älskade bästa familj..
Bästa stora syster och jag ..
Värme och kramar // Pernilla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
1 kommentarer:
Skicka en kommentar