Dag ett avklarad av nya veckan.
Blev en bra dag, och yrseln avtog efter lunch.
Skönt att vara på fötter igen.


Huset blir så tyst och lugnt när pappa veckan tar vid.
Vill ha mina barn här jämt.
Men det är som det är , och jag får ladda batterierna till de kommer om en vecka igen.
Mamma vecka och pappa vecka ...Så det kan gå ..


Jag skriver ju mycket och jag försöker mig även på att skriva en bok.
Det kommer att ta tid , det vet jag, men min lust för att skriva kan resultera i ett gott resultat.
Varför inte prova..?



- Har du blivit sparkad i magen någon gång av någon som har skor på sig , i st 44 ?
Min fråga ramlade ur mig i mina förtvivlade försök att nå fram till hans försvars advokat.
Efter tre timmars utfrågning om datum hit och dit ,och om att jag skulle ha manipulerat datumen på mina kort , där jag var blå, fick jag nog.
.
Min fd sambo satt rakt över mig i sal 11 och hånlog mot mig. Luften där inne och i hela mig började ta slut.
Jag ville sluta vara lugn och saklig och skrika ut till han som jag delat tre år av mitt liv med:sitt inte där och förlöjliga mig mer !!
Men åklagarens blick fick mig återigen samlad.


Mina läppar fuktades av salta tårar som trillade från mina sönder gråtande , och vid det här laget svart mascara kletiga ögon.


- Ska vi ta en paus Pernilla ? frågade domaren.
Jag var förvisso helt slut i hela jävla kroppen och skallen, men paus, nej , nu får vi detta gjort.
Jag inväntade svaret från hans försvarsadvokat, den som jag ställt några minuter tidigare.
Hans svar blev nej, såklart nej.
Han hade aldrig fått en mans fot hårt sparkad i magen.
Jag antar att han heller aldrig hade blivit spottad i ansiktet av någon som dessutom hade snus inne.
Varefter vederbörande smetade runt det i mitt redan apatiska sorgliga "spela död" ansikte.


Måste vara genomjävligt att sitta och försöka försvara en människa , utan konkreta bevis.
Han gör sitt jobb, en dag på jobbet så att säga.
En dag ur mitt liv stod på schemat idag.



















Kram och sov gott
Lämna gärna synpunkter..

Köpte ett par super snygga skor på Scorett.
De tömde min plånbok på 1399 kr .
Döm om min förvåning när undersidan av klackarna var totalt utslitna och tappade  efter bara några timmars användning.
Besökte närmaste Scorett butik och la ett trevligt litet klagomål.


Varvid hon bakom kassan inte var ett dugg "service minded".
Hon suckade och sa..Jaha , jag kan ju lämna dem till skomakaren, men då får du räkna med att vänta en vecka.
Ehh, jag behöver mina nya skor nu typ. Helst i morgon.
Svaret blev, ja , då får du lämna in dem själv, det kanske kostar en 100 lapp, men det kan det ju vara värt.
Grrr..Grrr
Jag tog mina skor och gick.
Kommer inte handla i den butiken igen..

Härlig men yrslig Lördag har övergått till mindre yrslig Söndag.
Vilken vecka det har varit. Har fått ,massor gjort hemma och på jobbet.
Dessutom blev mitt besök hos min coach ännu ett lyft.
Tyvärr har min vecka haft inslag av yrsel och jag börjar ana att mina nivåer av allt viktigt i kroppen kanske inte är vad de borde vara.
Har köpt Blutsaft idag i alla fall, och bör känna skillnad snart om det gör någon nytta.


Men jag styr och ställer så mycket här hemma i huset , så det kanske inte är konstigt att det tar på krafterna :)
Fixar dotterns "nya" rum .
Jag har skruvat brädor på väggen och målat. Inredningen börjar ta form.
Dottern är bestämd med hur hon vill ha det, så den biten är enkel för mig:)
Men att genomföra allt tar såklart på krafterna:)
Men fint blir det, och om jag ska erkänna så är det väldigt kul också.



Photoshop ska inhandlas:)


Så det kan bli lite stil på bilderna ;)

Men det här får duga så länge.


Filt och kudde från Lagerhaus.








Det blir ett super fint rum , och det är så härligt att rensa bland saker.
Kasta, sortera och skänka..Det ger en slags inre ro ..
Förändar så mycket jag kan här hemma, så att det ska kännas nytt och fräscht.


Det har alltid varit mitt hus, men efter att X flyttade in , så bar vissa saker minnen av honom.
Som jag berättat tidigare..Om bla Innerdörrarna.
Att jag gör om, målar , tapetserar och köper nytt gör att barnen och jag rensar ut det gamla, och tar in det nya ..
Bort med allt som kan påminnas om X ..ALLT.
Finns inget kvar nu..Så skönt.

Tog ett år, men nu så.
Vilken lättnad..Må ni tro.







Kudde från MIO




















Lampa från MIO


















Nu lite sömn innan alla fyra barn vaknar:)
Mina mirakel har två kompisar som övernattar här med.
Har haft en härlig kväll...God natt
Hoppas vakna i morgon, utan att känna mig snurrig.
GOD
NATT


eller


GOD 
MORGON

Hoppas att er dag har varit bra .
Min dag har varit aningen hektisk, men godkänd.
Tar med mig lite av varje från mina gamla erfarenheter för att kunna möta nya dagar.


Pratar ofta med människor som vågar öppna sig om sina liv.
Får allt som oftast höra detta: Det är jobbigt, men jag förstår att det inte går att jämföra med ditt.
Jag tror inte det går att jämföra människors sorger. Jag tror inte att något är värst.
Jag tror dock att det finns olika typer av sorg, och viss sorg tar längre tid att läka än andra.


Det kan vara en sorg att separera från den man har älskat..en gång i tiden.
Det är en sorg i att förlora en anhörig.
Det kan vara en sorg i att inte kunna leva som en familj längre..dvs separera med sina barns andre förälder.
Det finns många olika uttryck till sorg.


Och i mitt fall började det med en sorg som övergick till en ännu större sorg för att spädas på med en till .
Skilsmässan från mina barns pappa, lämna huset som vi byggt, träffa en ny man ( ett as) som slog och kränkte mig , för att sedan även drabbas av att min mamma blev sjuk i cancer.


Det var min sorg.


Det jag har lärt mig är att bli ödmjuk inför livet..varje dag.
Jag har växt som människa ur min sorg och jag vet idag att det går att vända motgång till något mycket bättre.


Jag har fått : Nya värderingar
Jag har fått: Nya vänner
Jag har fått: Nya prioriteringar
Jag har fått : Nya insikter
Jag har fått: Ett starkt JAG


Så det har helt klart varit en sju helvetes resa, och min mamma är fortfarande sjuk.
Men livet vänder och min tro och mitt hopp om att mamma ska bli frisk snart..det får mig ännu starkare.


Jag kan
Jag vill
Jag ska..


God natt alla där ute..
Mina barn är mina bästa balsam för själen..alltid

Det här med personligt ledarskap är otroligt häftigt.
Det ger enorma kickar och det är den bästa investeringen jag någonsin gjort.
Att hitta sig själv och att finna svar hos sig själv ..det är själa vård.
Från att vara "lost" till att lägga alla pusselbitar sakta på plats..det ger mig kraft .
Jag har skuld belagt mig själv hela tiden ..Hur kunde JAG råka ut för en som X ??
Tror många kvinnor /män som blir misshandlade i förhållanden lägger skulden hos sig själva.
Efter att ha pratat med fantastiska människor i min utbildning förstår jag bättre än så.
Det kan hända vem som helt och det enda positiva med det är att man tillslut blir stark nog att kunna klara det mesta livet har att ge..I motgång och medgång.


Något som är skönt med mitt elände är att jag kan börja skratta åt vissa saker..Jag har ju varit så vilsen och nere så länge, men nu känner jag verkligen att glädjen och skrattet är nära...Även om jag pratar om mitt liv med X..


Så tokigt, sjukt och underligt allt var..Herregud..!!
Och mitt i den där pannkakan fanns jag..
( Vilse i pannkakan) så det hette duga :)
Jag skämtar inte om alla slag och sparkar, jag skämtar inte om alla påhopp i form av vidriga verbala elakheter, jag skämtar inte heller om sorgen över att jag blev "totalt lost", men jag kan tänka tillbaks idag på vissa förvirrande saker som X gjorde , och tänka OMG...så vansinnigt..så lustigt..


I dag blev det ingen pannkaka på Lunchen i Stockholm.
I dag blev det Parma Sallad..God ? ..Japp..Väldigt.
























Jag fick en fråga häromdagen av en som inte känner X .


Den löd : .Varför tog du inte ett rejält samtal med X och förklarade läget ?



Då förstod jag att vissa inte förstår, fast de vill förstå.
Denna människa har läst min blogg här, men ändå inte riktigt luskat ut svårigheten med X.
För mig som levt med X är det enkelt, men jag förstår att det inte alls är lätt att förstå för andra..Trots allt jag skriver.


Tänk dig att du står framför en människa som sparkar dig rakt i magen..tills du faller. När du ligger ner så tar denne tag i ditt hår och släpar dig några meter och ber dig sluta tjuta för du är ännu fulare när du tjuter.
Sen släpper människan ditt hår, du ligger kvar, varvid denne personen lägger sig i soffan och ser på Tv n..Som om ingenting har hänt.
Du ligger kvar en stund, för du har "lärt" dig "att göra motstånd förvärrar situationen.
Efter en stund tar du dig in på toaletten och sköljer ansiktet i kallt vatten.
10 - 15 min har förflutit.
När du kliver ut ligger personen som nyligen sparkat och kränkt dig kvar i soffan, och frågar lugnt om du vill komma och se på Tv med denne.
Du säger : Nej, skulle inte tro det, efter vad du gjort precis nyss.
När personen svarar dig då..Helt oberörd..Vadå ? Vad menar du? Har jag gjort något fel.? 
Det är DÅ du förstår att den här personen fungerar inte riktigt som en "vanlig" människa. Du förstår för du är "normal" dvs mänsklig..


När X ( som jag nu beskriver) sen frågar mig om vi ska äta något eller gå en promenad ..
Då kunde jag titta på honom nära ,nära i ögonen och säga ..Nej, jag har faktiskt ingen lust.
Då kunde han fortsätta antingen med att jag var för slö och fet för att orka gå, eller för slö för att laga mat.
Sen ville han kramas och berätta hur fin jag var.


Han förstod aldrig att han skadade mig.
Jag är helt säker på det.
Så tom,så overklig, så otäck.
Han trodde verkligen på rättegången att jag hittat på allt .
Han hade inte den minsta ångest över några av de 13 åtalspunkterna.
Han hade inte ens ångest över det skadestånd han blev skyldig att betala till mig.
För i hans "värld" så var det bara att ta pengar från sitt företag och föra över till mig.
Det är sorgligt även där, för han har inget företag.


Där mitt i virre varvet var jag.
Nu är jag långt därifrån, och kommer aldrig mer hamna i det hjulet igen..Aldrig ..Never...


Tack för att du läst detta..
Kramar , jag önskar dig en God natts sömn..
Eller en härlig God Morgon




Och ps..Den där sparken jag kunde få..den berodde inte på provokation ..Den kunde komma av att jag ställde fel fråga om vad som helst..Eller så hade jag gjort något som inte passade X. Vridit datorn på fel sätt..kanske..

Blir lite "fåordig" här i kväll.
En lång och lycklig dag är slut, och det är dags att sova och samla krafter inför ännu ett besök i Huvudstaden i morgon..= LYCKA .♥ ♥♥ ♥


Min dag har varit full av kraft och jag har fått mycket gjort.


Dotterns rum håller på att förvandlas till ett rum "helt i lilla


damens smak" ..Blir väldigt fint..


Har handlat brädor, skruvat och målat en hel vägg.

Snart är det precis ett år sedan jag satt i bilen och vågad mig att ringa upp Gunilla som jobbade som Kriminalkommisarie..
Jag hade ju tidigare ringt polis, och tillslut skrev jag ett mail till polisen i Östergötland.
Brevet hamnade hos Gunilla, och hon ringde upp mig, och sa att jag skulle höra av mig när jag var redo.
Den 24 Januari 2011 var jag förvisso inte redo, men mitt tillstånd sa mig att det var dags att agera eller sjunka ner till totalt mörker. Även om det redan var väldigt mörkt.

Hej och tack för att just du kikar in här.
I dag har jag fått en bonus dag tillsammans med mina barn..så här mitt i pappa veckan :)
Mysigt och behövligt.
Tar igen tiden då jag var hos dem , men kanske inte på det närvarande sättet som jag borde.
Vill ha mina barn omkring mig jämt , och jag kommer aldrig riktigt vänja mig vid att "bara" få ha barnen varannan vecka. Fast mamma är jag ju alltid .Både mamma vecka och pappa vecka.

Livet blir bättre.


Jag har sett Tv 3 s Livet blir bättre , idag om Jessica Anderssons uppväxt.
Så rörande, så gripande.
Så sorgligt , så sant, och tyvärr så vanligt.


Berättelsen om hennes uppväxt griper tag i hela mig, och jag beundrar hennes styrka att ha tagit sig dit hon är idag.
Det där om att aldrig ge upp, och att man blir stark av svårigheter, det lyser genom hela henne.


Det är precis som oss misshandlade kvinnor ett enormt mörkertal om dessa utsatta barn.
Jag har sedan jag börjat bloggat kommit i  kontakt med sju st andra , personer jag inte känt innan , men som vågat anförtro sig till mig.
Olika historier , men ändå lika. Vilsna , rädda och med hela livet i en stor förnekelse.
I bland tror jag att man "räddar" sig själv genom att förneka vad som sker.
Det var ju som jag, jag visste att allt var åt helvete, men jag tänkte alltid att det blir nog bättre, det löser sig.
En kvinna skrev till mig att hon försöker "släta över" saker för att hon inte vill kännas vid.
Och det är precis så man gör , för att överleva.
Jag svarade henne med att : Så gjorde jag med, då sa hon förvånad : Gjorde du ??
Man tror att man är så ensam, men man är inte ensam. 


Jag hade en vän när jag var liten som hade en mamma som "söp" . Hon brukade säga att hon kunde känna om mamma var full eller inte redan när hon klev av bussen från skolan. Långt innan hon var hemma.
Den känslan måste ha varit enormt tung att bära.


Själv åkte jag hem och visste att middagen alltid stod på bordet kl 16, och då åt vi tillsammans hela familjen.
Skilda världar, hon och jag, men ändå två barn rätt till samma lycka.


När jag träffade X och min värld mer eller mindre blev på "låtsas" så kunde även jag känna av vissa lägen, medans andra lägen / stunder kunde bli precis hur som helst.
Det där med "Löfte på Löfte" som aldrig infinner sig , får en ju att mista tilliten.
Jag var vuxen och blev drabbad, men att vara barn och resa sig som vuxen är en enorm prestation.


Jag kunde ju aldrig veta om X skulle behaga att vara ljus eller om han plötsligt skulle bli mörk.
Det gjorde att jag alltid var på helspänn, och hade svårt att koppla av .
Minns förra årets Vår Formex, då jag åkte fast jag inte vågade.
Skrev en lapp till X , för jag visste vilket liv det skulle bli.
När jag skulle åka hem dagen efter så ringde X och sa att han inte var hemma.
Han var typ i Kalmar eller något och handlade kläder, och skulle inte komma hem.
Jag kom hem , låste upp dörren , gick in och satt mig i köket.
Det tog en minut sen stod X utanför .
Nyss var han i Kalmar , och nu stod han där.
Det var precis så hela tiden med allt.
Det där har jag skrivit tidigare om i bloggen.


Att aldrig veta hur din dag ska bli.
Att aldrig veta om du gjort rätt .
Att aldrig veta om du beter dig bra .
Att aldrig vara tillräcklig, att aldrig duga.
Eller duga ibland, men inte på dina villkor.
Att aldrig känna dig älskad.
Eller att tro att du är älskad, och sedan förstå att allt handlade om ångest från någon annan.


Allt det där har jag gått igenom, och många med mig,
I vuxen ålder.
Att det finns barn här ute som lever så som Jessica Andersson beskrev sin uppväxt är förfärligt, sorgligt och obegripligt. Och att komma vidare efter det , det är en bedrift.


Alla har vi våra liv. Från början , till de vi är idag.
Alla har vi gjort olika resor, med mycket kärlek, eller med mindre kärlek.
Vissa av oss kanske utan kärlek alls.
Utan att någon uppskattat eller sett oss.
Jag hade turen att växa upp i en familj med mycket kärlek och middag på bordet kl 16.
Alla hade inte den turen.
Jag hade oturen att träffa fel man, fel tid.
Aldrig hade jag kunnat tro att jag vid 35 års ålder skulle ligga som ett vrak i mitt eget hus, helt oförmögen att ta mig upp själv. Likgiltig tillslut inför världen utanför som pågick.
Det var inte så jag tänkte att mitt liv skulle se ut .
Jag har lärt mig något, och jag kommer aldrig dit igen.


Att vända negativt till positivt tar tid och ork, men som jag sagt och säger det går ..
Ge aldrig upp..


Jag kan genom min blogg hjälpa och förhindra att det drabbar andra. Att veta att man inte är ensam är en bra början på vägen till ett nytt liv..


Kram och God natt ..alldeles för sent igen...


Kvällen innan midnatt spenderades för övrigt på Enoteket med fina vänner, god mat och dricka.
Ett mycket bättre minne att bära med mig i livet, än det minnet av mig själv liggandes som ett vrak hemma..

När anses man vara våldsam ?
Jag googlar och hittar : Den som rör, kräver eller använder mycket "fysiskt" våld.
Jag tänker att det borde finnas med psykiskt med, men förstår att det är två skilda saker.
I dag har jag funderat på hur X definierar sig själv .
Som våldsam eller ?
Vet inte om det går som våldsam att sparka någon som inte kan försvara sig, och dessutom skratta samtidigt.
Jag vet inte om det kallas att vara våldsam att släpa mig över golvet, dragandes i mitt hår.
Jag vet inte om det kallas att vara våldsam att stampa medvetet på min fot så den blir blå?
Eller om X var våldsam när han spottade mig i ansiktet med snus i munnen och sedan kletade ut det några varv.


Eller jag vet, jag vet att det var våld. Jag var där, jag kände, jag fick ta , jag tog och tog och tog.
Men hur ska ni kunna förstå ?
Hur ska jag få er att känna ?
Hur kommer man tillräckligt nära för att känna ?
Hur berör man människor som inte verkar beröras ?
Jag önskar att ni varit här, att ni stod bakom en dörr och hörde och såg.Då HADE NI KÄNT ..


Jag vet inte , men jag tror att man måste ha varit där, först då kan man känna.
Rädslan, skammen, ångesten , sorgen och ilskan.


Hur definierar X vänner X s totala ner psykning av mig som värdelös människa.
Hur tänker man, hur tänker de?
Jag undrar om det kan sägas att X var våldsam när han i flera timmar gick runt i mitt hus och skrattade, hånade och smutskastade mig ,medans jag gjorde tafatta men ändå försök till att försvara min heder.


Mina telefoner som X hade sönder när jag försökte kalla på hjälp, mina försök att ta mig ut eller iväg från huset med X efter mig som skrek något verbalt elakt av värsta sort : Ska du springa med den där feta kroppen, alla skrattar åt dig Fetto..!!
De ggr jag tog mig in i bilen kunde X följa efter och göra försök att preja mig av vägen.
Eller så låste jag bilen och han stod kvar och skrek utanför , och spottade på rutorna.
Ska jag kalla X våldsam , eller ska jag kalla X sjuk?


Jag vet i alla fall att många av X vänner har egna döttrar.
Kan de tänka sig in i min situation kanske när deras döttrar växer upp.?
Tror inte de skulle vilja sitta i Tingsrätten och höra dottern som varit liten för dem, blivit stor, och träffat fel man. När ens barn öppnar munnen och berättar att den som de försökt älska, aldrig ens har försökt att älska henne, han har ägnat sig åt något helt annat.
Nämligen att överleva sin ångest själv, genom att ta ut den på henne.Slag, sparkar och kränkning.
Det är så lätt hänt och det kan drabba vem som helst.


Jag försökte älska X .
Har ni tyckt om eller älskat någon som inte varit besvarad ?
Visst gör det ont?
Jag trodde ju att X älskade mig. Bara jag var lite snällare.
Jag ville ju att X skulle vara så där vanlig och normal, som han var bland andra.
Och visst är det väl svårt och lite läskigt att den mest "normala " kan vara den minst normala.
Och jag googlar på normal och beteende: Beteenden kan antingen vara medfödda eller inlärda. '


Jag undrar om X beteende att kränka , håna och psyka mig var medfött eller inlärt ?
Jag har ett några sekunder långt ljudklipp där jag säger mitt efternamn:
Jag säger till X : mm det är mitt efternamn , varvid X svarar; 
mm , fast jag kallar dig det när jag ska förnedra dig.


Vad säger man om det ?


Våldsamt, kränkande eller sjukt ?


Jag säger, försök att älska en människa som älskar dig 


inför hela världen 50 % av tiden, och som resterande 50 % 


av tiden gör allt för att du ska må så dåligt som möjligt.För 


det var precis så det var. Jag försökte att X skulle älska mig 


100 % .


Men vad jag fick var att jag tappade 100 % av mig själv.


Var det värt det ?


Självklart inte .


Varför skriver jag det här ? Jo, för jag vill att ni ska känna några % av det vansinne som man så lätt kan dras in i när man tror att man älskar. Fel människa.


Var öppna på er omgivning, skydda era barn.
Reagera om något är fel. Prata , berätta , lyssna, bry er.
Nästa ggr kanske det drabbar någon nära dig.


Kram och godnatt.


Min dag har för övrigt varit ganska bra faktiskt.
Jobb,pyssel hemma, och avslutningsvis lite hår fix hemma hos bästa vännen.


Zzzzzzzzzzzov Gott 

En Lördag har övergått till Söndag.
En dag har passerat i mitt liv.
En dag med glädje och reflektion över att det goda segrat.
Bio med mina barn, mycket skratt och mängder av popcorn..
Efter det kvälls mys med fina vänner på besök , utan popcorn :)




Mina tankar går oftast på högvarv över saker som sker.
I min värld, i barnens värld och i den värld vi lever i .
Läser mycket och försöker förstå.
Men det är inte alltid jag blir klokare för det, för det är inte alltid svaren finns där.


Hade ett samtal med en man i "lag och ordnings huset" om vem som bär ansvaret här i samhället över de män som "klår upp" eller "psykar ner " oss kvinnor, när männen inte själva är medvetna om att de gör eller gjort fel.
När vi kvinnor ( även män) lever i destruktiva relationer och tar steget att gå till dessa poliser.Vi anmäler, blir förhoppningsvis hjälpta , eller vi hjälper oss själva och får hjälp med det som står i lagen. Det vi ändå inte blir kloka på. De som döms får sitt straff, de sonar sitt straff och kommer ut. De "muckar" .
Vi "offer" lever kvar, vi jobbar med oss själva, vi har kommit långt , det är tungt, det svider, det smärtar , men det går. Efter ett tag ljusnar allt och luften börjar återigen strömma ner i lungorna.
Vad händer då..? Den som sonat sitt straff fortsätter och luften som just börjat fylla upp oss med glädje och liv ..får sig plötsligt en törn.
Resan som vi hoppats tagit slut , börjar smått påbörjas igen.
Jag skriker STOPP..NEJ..


Jag frågar mannen i andra änden av luren: Vem bär ansvaret ? Jag säger : De här männen/kvinnorna som inte är "friska" nog att förstå sitt eller andras bästa , de kan inte ha ansvaret själva. De förstår inte . De kan inte känna smärtan i oss offer. De har ingen som helt form av empati.
De fortsätter, och vi vill FORTSÄTTA VÅRA LIV.


Mannen säger att det inte är  inom deras område och jag försöker förstå.
Kanske gör jag, kanske inte . Han säger : Kriminalvården.
Jag tänker ..Mm den ja. Den som ansvarar över de intagna.
Den: KriminalVÅRDEN, är det egentligen någon vård till de som inte vill eller kan förstå att de skadat.??
Han har sonat sitt brott, men har det hjälpt ?
I andra fall ..kanske..vad vet jag..men i detta..tveksamt.


X skickade ett antal brev ifrån där han satt, till min mor och far, till min bästa vän, till min ex man och till ett vittne. Helt lagligt. Han ringde dessutom och anmälde mig till soc. Helt lagligt.Helt sjukt skulle jag vilja säga.


Min fråga kvarstår . Vem bär ansvaret ??, att människor sonar sina brott , men begår direkt nya när de släppts.
Någon måste bära ansvaret.
Och vem kan känna oss offer, vem av er kan känna den rädsla, den ilska och den maktlöshet som vi känner , när "systemet" inte riktigt fungerar ??.
När vi offer återigen får börja slå 114 14 eller 112.


Mannen "anställd för att hjälpa i samhället" och jag avslutade vårt samtal.
Jag tror inte han lyssnade på mig. Jag tror han satt och funderade på om han skulle äta fisk eller köttbullar till middag.


Nu dax att sova.
Kram och god natt