Jag har ofta funderat på om det stämmer, ovan citat.
Min mamma har alltid sagt så, men jag har ofta tvivlat.
Allt ont som sker kan inte ha någon mening.
Men i mitt fall så måste jag dock säga att min resa som jag går igenom , medför många nya positiva steg i livet.
För min resa fortsätter..Det är en ständig kamp att hitta nya tankesätt och försöka fokusera på de bra sakerna.
Lägga det gamla åt sidan , och ta in det nya.
Jag vänder blad, som kungen sa :)
Men jag kommer alltid ha med mig min "resa " i bagaget , och jag blir aldrig kvitt den.
Det ska inte vara mig en belastning, det har jag bestämt mig för.
Jag finner varje dag en ny mening med allt, och det är underbart.
Exempelvis har jag funnit många nya vänner, jag har påbörjat projekt jag inte trodde jag skulle klara av.
Jag lär mig tänka på nya sätt och jag har stärkts som individ.


Så mycket som jag vill och så mycket som jag ska.
Jag hade ex aldrig träffat Yvonne,(min coach), om mitt öde inte hade fört mig dit.
Hon är en otrolig resurs i mitt liv och jag önskar att alla kunde få uppleva känslan av att JAG KAN, OCH JAG SKA.
Jag kan åka vart jag vill, när jag vill..Jag kan stanna på ICA hur länge jag vill :)
Alla ni som levt med en som kränkt er, vet vad jag menar.
Åkte jag ex till affären och var borta lite för länge, då var tidtagaruret på ..
Hemska tanke.Ständigt på passad.
En minde detalj är att JAG får klippa min gräsmatta när jag vill.
Omöjligt innan.
Inget ont som inte har något gott med sig...


Kanske har mamma rätt i alla fall ....


        Vänner = en enorm resurs för att orka.

Lycklig är jag som får omge mig med underbara vänner och familj.
Fick en present av Helena tidigare i år.
Det stod..Goda vänner är som stjärnor.
Du ser dem inte alltid, men du vet att de finns där..
Det stämmer så bra ..














Jag anförtrodde mig åt en sann vän med allt mitt skit.
Hon är värd en stjärna i himlen.
Jag är henne evigt tacksam.
Det är svårt att tacka någon som nästan har räddat ens liv ( för så illa var det ).
Men jag skrev detta ..

Bästa fina älskade Maria


Så kom den dagen när sann vänskap prövades.
Dagen som aldrig borde kommit, men infann sig ändå.
Stark, sann och modig stod du upp för mig.
Jag kommer aldrig att glömma det.
Har så mycket kärlek i mitt hjärta, för vad du gjort för mig.


Tack för att du fanns vid min sida..
Tack för att du aldrig gav upp.
Tack för att du tog emot mina söndergråtna ögon, och gav mig tid, 
luft och andrum…
Tack för att du orkade lyssna. På samma saga 1000 gånger om. 
För det var en saga, och alla sagor är inte goda.
Men alla sagor har ett slut.


Tack för att ingen tid var olämplig, när jag återigen behövde tröst.
Alla timmar, alla samtal  och alla frågor, som ältades om och om igen.
Vänskapen prövades.. På riktigt.. Du fanns där.


Tänk på din styrka när dina gråa dagar kommer, när saker känns 
jobbiga och tunga, som det gör i livet ibland…
Tänk på att du hjälpt mig upp . Upp från sorgens hål , och tillbaks till livet..


Jag hade inte klarat det utan dig.. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Kärlek till dig , från mig Pernilla
April 2011 ..När mitt liv börjar om…tack vare dig..


Var rädda om era vänner..Och anförtro er till någon..Berätta er historia.
En dag kan det vara det avgörande för hur du ska gå vidare i livet..

Tillsammans med mina barn är jag stark ..

Mina barn har alltid kommit i första rummet för mig.Alltid. Det är dock svårt att alltid göra rätt som förälder och jag tror att de flesta av oss som är föräldrar någon gång undrat om vi gör rätt eller fel i vissa situationer. Konstigt vore det annars. När jag mådde som sämst så var jag väldigt trött i perioder. Men jag var ändå mamma.
Det var många ggr som jag fick bita mig både en och två gånger i läppen för att jag inte ville visa dem hur dåligt jag mådde.
Fast å andra sidan var det bara min närmsta vän som visste HUR dåligt jag mådde..I perioder mådde jag ju ganska skapligt också.
Men man kommer till en gräns när man övertygar sig själv att det inte är så illa..Att barnen inte vet..Att ingen vet.
Sanningen är den att barnen förstår mer än vad vi vuxna tror. De är kloka de små liven.
Problemet med andra är nog att man "inte vill lägga sig i ".. Man kanske vet ,hör eller ser andra må dåligt, men man "orkar" inte riktigt bry sig ända fram. I mitt fall så ville jag inte att någon skulle veta..Jag hoppades att "han skulle bli bra ".Jag låg lågt .Men berättade som tur var för min närmsta vän..Det hjälpte mig oerhört.Hade aldrig klarat min "resa " utan henne..


Mitt stora "uppvaknande " kom dock när min dotter lagt en lapp på min kudde en dag..
Det stod :

Mamma gråt inte,allt kommer att bli bra .Var stark , inte svag.Jag älskar dig..ps..Använd din starka sida.

 Hon var 9 år och alltså mycket klokare än mig. Nu jäklar var det nog.Mina barn skulle ju ha en pigg ,stark och glad mamma..


Dottern fick rätt..Jag hade en stark sida....Mycket starkare än vad jag någonsin trott..

 Sedan jag var 12 år har jag skrivit dagbok..Varje dag..Jag har dem sparade och det är faktiskt roligt att ta fram dem och läsa ibland. Speciellt när mina egna barn börjar närma sig samma ålder.
Att skriva har alltid varit viktigt för mig, och det fortsatte jag med även när mina barn föddes.
Jag har deras dagar uppskrivna från de föddes och flera år framåt.


När jag mötte X  tog skrivandet plötsligt slut. Det var inget roligt att skriva längre.Dels orkade jag inte och dels fanns det ingen tid för eftertanke längre.
X som jag träffade började ljuga och trycka ner mig från första stund.
Jag började dock efter ett tag att skriva ner alla "fula ord" som han kallade mig, för jag förstod inte själv att det var sant.Det han sa var overkligt.Men blev senare min verklighet.
Det kunde låta så här :

Med din lilla hjärna fattar du inget.
Städa är väl inte riktigt din grej.
Lycka till med ditt värdelösa liv.
Titta på dig du är så fet att du inte kan springa.
Städa upp på tomten för helvete, din slöa jävla subba.
Ställer du dig upp med den där feta kroppen? 
Det är ingen som vill ha dig. Vi är här uppe, ni är där nere.
Hygienen har du väl svårt med.
Sparkat dig? Du skulle ha mer. Jag skulle ha sparkat av dig benen.


Jag vet inte vad det var som gjorde att jag tog allt. Det här ovan var den "snällare sidan av X.
Jag tror dock att man höjer ribban för varje kränkning och slag.Man tar mer och mer. Man är ju kär i den "fina sidan". Min personlighet förändrades och jag tyckte tillslut att allt jag gjorde själv var fel. Han fick mig ju att tro att jag var fel..Han själv var ju bara "fel" när han var ensam tillsammans med mig.Inte mycket till bevis man har då...


Men jag började anteckna lite, anförtrodde mig till en vän och fotograferade lite..Ge aldrig upp. Vet att ni är många därute , tyvärr, som delar mina erfarenheter.
Lita på er magkänsla.Gå direkt om ni känner att det är fel.


Kom ihåg att ibland GÖR vi fel, men vi ÄR aldrig fel ♥

En underbar kväll..Fotboll på Nya parken..Vinst med 2-1 mot Djurgården.

En riktig kämpa insatts från alla spelare.
Speciellt Westberg i målet..


Barnen och jag gick lyckliga därifrån.
Ett av livets glädje ämnen .

Sorg kan drabba oss alla. På ett eller annat sätt. Det kan vi inte skydda oss från i livet..Men vi kan jobba med oss själva på hur vi ska hantera det. För min egen del så gick ju livet inte den väg jag tänkt mig när jag träffade (fel man)..Det var början på något som kommer att följa mig genom hela livet..Idag kan jag titta tillbaks i backspegeln och tänka, Pernilla vilken jävla resa du gjort..Men jag har lärt mig saker under tiden som gått.Jag jobbar ständigt med mig själv och känner sakta hur livet kommer åter.Pusselbitar faller på plats och solen gör sig påmind även under regniga dagar. Det är livet. Det pågår här utanför..Ta vara på det ..


Det har självklart varit ,och är en väldigt jobbig resa att gå igenom. Förstår inte hur jag stod ut.Någonstans inom varje människa finns dock en enorm styrka .Men den gör sig bara påmind när det verkligen behövs.När själen ger vika..Då finns den där..Kraften att inte ge upp..
Jag hörde mitt inre viska till mig...Du måste upp..Och jag tog mig upp..Jag är på väg..Vägen är krånglig och svår.Men jag ska bevisa att det går.


Det hade dock aldrig gått utan dessa underbara vänner: Maria, Helena, Kristin, Jennie, Helene och Anna ( alla samtal ) . Mamma, Pappa, storasyster, Gunilla ( Polis) My ( Åklgare) Agneta och Marie -Louise (advokater). Samt mina modiga vittnen som stod upp för mig när jag var svag..Är er evigt tacksamma..Jag är på G...TACK.