Som även gjorde att jag stannade kvar.

Jag  tvivlade ofta på min uppfattning och upplevelserna.  Det berodde på att X bröt ner min självkänsla så att jag till sist inte trodde på det jag såg ,  hörde och kände .Det blev overkligt.  X kunde säga att det var jag som var tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet. Allt för att få mig  att tvivla på mig själv.


En gång tog han mina glasögon som jag hade på mig.
Kastade dem på golvet i trappuppgången, trampade på dem, och tog upp dem och kastade ner i sopnedkastet.
Sen sa han inget mer..Jag frågade vad han gjorde, men som vanligt kom ingen förklaring eller ursäkt.
Tokigt, ja aningen...


Så mycket jag fick förstört.
Mobiltelefoner , många.
Jag hade köpt en ny musik mobil en ggr. En röd , och jag jag var helnöjd. Ett tag. Till X tog näven och krossade displayen. Då tog jag fram kvittot och frågade , vet du vad den kostade ??
Nej svarade han och tog kvittot och rev sönder det..Sen sa han nöjt, du har inget kvitto.


En annan ggr kom det en inbjudan till en klassträff från 9 an.
Jag tänkte iof inte gå, men innan jag hann och läsa så hade X rivit sönder den. 
Hans förklaring var : Du skulle ju ändå inte gå ...


Så mycket som var tokigt, och så många ggr jag verkligen bet ihop.
Det som kännetecknar dessa män / kvinnor är att de har något som vi offer vill ha .
Det är därför vi stannar kvar så länge som vi gör..
I mitt fall trodde jag verkligen att om jag bara var snällare och bättre och ännu mer snäll, så skulle X bara visa sina fina sidor, och så skulle allt vara bra . Jag var ju kär i den "ljusa" X.


Klart att jag tvivlade på mig själv. Många ggr kände jag att jag håll på att bli tokig själv.
Förstod ju inte allt. Ville förstå, men det gick inte .
Platser, tider, hela tiden olika.


Nu är det Fredags kväll.
Idol går på Tv´n . Många unga liv som hoppas och drömmer.
Drömmar ska man ha, och man ska aldrig sluta drömma och hoppas.
Man ska aldrig ge upp, för så länge man inte ger upp så har man inte förlorat.


Och sist mitt favorit ordspråk.

JAG HAR LÄRT MIG ATT MÄNNISKOR KOMMER ATT GLÖMMA VAD DU SA, DE  KOMMER ATT GLÖMMA VAD DU GJORT, MEN DE KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA HUR DU FICK DEM ATT KÄNNA SIG.

En hektisk lärorik dag är slut.
En dag som var fylld till bredden.
Började med att min Formex order på barnkläder kom.
Det är alltid spännande att packa upp nyheter, men just idag var schemat fullt så det fick tyvärr vänta tills imorgon.


Kom till Stockholm 30 min för sent pga vägarbeten , poliskontroll samt att erkänna, aningen dålig planering.
Men när jag väl var där tog Yvonne ( min coach ) ner mig på jorden igen ..
Vi pratade om nuet .


Det är väldigt mycket omkring mig just nu och jag är helt uppe i varv.
Det resulterar i att jag är tröttare än vanligt. Men det är helt normalt enl Yvonne :) ..Vad skönt tänkte jag, alltid något som fungerar som det ska ..
Hjärnan går på högvarv just nu ..


X blir frisläppt om ett par dagar, och även om jag inte bryr mig om det , så blir ju min situation aningen annorlunda.8 månader har gått och jag tycker att 8 månader är ett ynkligt straff för vad han gjort mig.
Dock tror jag inte att det hjälper med fängelsestraff för de som döms för Grov kvinnofridskränkning.
De behöver vård.


Han fick 8 månader och jag fick mitt liv i ett nytt perspektiv.På gott och ont.


På gott för att jag lärt mig så mycket och att jag lär mig nya saker hela tiden.
På gott över alla fantastiska vänner som jag har omkring mig. Nya och gamla vänner som ständigt hör av sig och bryr sig om mig. Det känns otroligt mycket i hjärtat..
På gott för att motgången stärkt mig .


På ont för att X fick mig att tappa tron på mig själv , och för att jag ensam fick kämpa mig uppåt i motvind.
(Med ensam menar jag att jag fick söka hjälp ( kurator, psykolog) själv ) 
På ont för att mina minnen aldrig kommer att raderas ur mig.
På ont för att jag har svårt att lita på människor.


X fick sina 8 månader och jag undrar om han känner vid varför han fick sitt straff.
Han verkar så oberörd och det gör ont i mig.
Ett år är det egentligen , men i Sverige sitter man 80 % av sitt straff.
Hur nu det är bestämt.???
Hela mitt liv fick sig en känga, och han som kallar sig oskyldig fick 8 månader.


För mig har mycket i min utveckling framåt legat i att jag måste förstå att X är EN person.
Jag har velat beskriva honom som TVÅ personer.
En som älskade mig som jag trivdes tillsammans med och hade kärlek till.
Och en som avskydde , slog och kränkte mig.Som jag var rädd för.
Jag har sakta förstått, även om det har varit väldigt jobbigt känslomässigt, att X var och är EN och samma människa.
Man skadar inte den man älskar , vilket du faktiskt säger att du gör ...


Kränkning och kärlek hör inte ihop. 
Jag har lärt mig detta enkla, som var så svårt.
Men kanske är det så att om den man älskar kränker en  så har man lättare att förlåta ??
Aldrig mer att någon sätter sin fot över mig.
För när den foten är satt är det mycket svårt att få bort den.


Låt aldrig någon få dig att känna dig mindre värd som människa.


Avslutade min kväll med mamma.
Hon genomgick sin 3 e strålnings dag i Linköping.
I morgon blir dag 4.
På måndag är det 10 nya dagar med strålning.
Hon är seg som kola och en riktig kämpe.
Jag känner att vi kommer att klara detta med.


Livet är skört.
Var rädda om era nära och kära.
Ta ingenting förgivet..
Kramas ofta och gläds över att få vakna friska varje morgon.






Barnen = Kärlek utan krav och gränser....
Det vackraste jag har ..

I morgon är det äntligen dax för Yvonne att ge mig lite nya krafter igen.

Dagen har övergått till natt.Dax att sova.
Har varit en jobbig dag , för mamma lades in i dag i Linköping , för vidare behandling.
Nu håller vi tummarna att allt ska gå bra .
Mamma visar krafter som jag aldrig har sett, så jag är hoppfull att det ska gå vägen även denna ggr.


För att tänka på annat kom bästa Maria & Helena här och hade lite själavård med mig när barnen hade somnat.
Försöka göra annat när tanken går mot oro är det bästa man kan göra.
Så kvällen blev mysig och jag blev fin i håret :) ( igen )


Tack för i kväll tjejer.


Mer skrivs i morgon..Nu  är det hög tid att sova ..
Kramar

Idag har jag varit hemma med underbaraste sonen som har varit sjuk.

Under min tid med X fanns det flera andra kvinnor med i bilden.
Jag förstod det ganska snart , eftersom X alltid valde att sova med sin mobiltelefon under madrassen.


HAR NI NÅGONSIN BLIVIT KÄR I NÅGON, OCH VELAT DELA DENNE MED FLER ?
Nej, jag förstod det..Det ville inte jag heller.


Men eftersom jag då var gift fortfarande ( på pappret) , så ansåg X att han kunde ha fler , han med.!!
Skillnaden var ju självklart att jag och mina barns pappa hade flyttat ifrån varandra.


X beskyllde mig för att vara svartsjuk och misstänksam.
Självklart blev jag misstänksam , då hans telefon alltid var passad.
Och jag vet, jag vet att det var fel av mig, men jag kom över den där jäkla mobilen en morgon.
Och även om jag visste genom min magkänsla att det skulle komma något svar ur den, så var jag tvungen att titta.
Det gjorde ont, men jag var tvungen att få mina farhågor besannade.
Ställde X mot väggen , men han förklarade lugnt att det var hon som smsen skickats till som hade "fifflat" med hans telefon . Det fanns en "grej" på Clas Ohlson som gjorde att man kunde skicka från andras nr.
Säkert tänkte jag..


X bedyrade sin oskuld, och jag "köpte" hans förklaring.
Den ggr, för jag var blåögd, naiv och kär.


Andra ggr blev inte lika trevlig. Det föll sig så att X glömde att kolla sin tel vid ett ögonblick.
Jag kollade och fann fler sms. Och mitt hjärta brast igen.


Vad jag nu i helvete var tvungen att kolla för ???
Bättre att inte veta.
Skulle aldrig någonsin gå i någon annans tel någon mer ggr.
Men med X var det speciellt, för allt var ständigt konstigt.


X flippade ur fullständigt och började gå runt och skrika saker.
Jag bodde då i en lgh i stan.
Sen blev han väldigt otäck, kallade mig väldigt verbalt fula sker och "skakade" om mig så jag föll.
Sen tog han den enda stolen som fanns i lägenheten ( en klappstol från IKEA) , höjde den över mig och sa att han skulle ha ihjäl mig.
Jag fick tag i min mobil och hann slå bästa vännens nr och nämna : Han slår ihjäl mig. ( minns inte riktigt hur det gick till ) 
Hon ringde på eget bevåg polis.
De ringde strax upp mig, och X blev lugn som en filbunke.


Jag gick ut  på gatan för att prata med dem.
Men eftersom X hade den förmågan att växla väldigt snabbt från mörk till ljus så sa jag att det var lugnt.
Och det blev lugnt. Vi pratade aldrig mer om den händelsen.
Och efterhand hände det så mycket mer i mitt liv med X så just den händelsen blev som en i mängden.


Jag valde att fortsätta mitt förhållande med X.
Han flyttade senare in i mitt hus, och jag levde för de"ljusa" stunderna med X.


Denna händelse fick dock en avgörande roll under rättegången.
För även om min vän ringt anonymt till polisen så registrerades samtalet.
Och även om jag sa att det var lugnt och att poliserna kunde åka, så fanns det i registret att min vän ringt för hon var orolig över min situation i lägenheten med X.
Datum, tid och plats.
Och vem som ringt ( är inte anonymt) och vad saken gällde.


Vad jag  vill säga är att ring hellre en gång för mycket , än en för lite.
Tror ni att någon far illa , ring och anmäl, om en anonymt.
Bry er och ni kan rädda någon längre fram.
Tveka aldrig..
Och kom ihåg.. Tänk på er magkänsla..Känns den fel, är det fel. GÅ!!


Imorgon är en ny dag...

Ströläste domen som först nu.

Det tog mig lång tid att förstå att jag inte skulle behöva ta skit.
Rädd att inte passa in försöker man att forma in sig .
X brukade säga att jag skulle rätta in mig i ledet.


Och jag försökte verkligen rätta in mig i hans led.
Ingen kan beskylla mig för att inte ha försökt.
Så mycket skit jag tog, och så mycket skit jag fick.
Som jag skrivit tidigare så försökte jag på alla sätt att vara till lags.
Passa in..
Annars skulle X få skämmas för mig, och det ville jag självklart inte.
I början när X och jag träffades var jag så naiv att jag trodde att X ville träffa mig mer, om jag gjorde som han ville.
Jag skulle ringa på vissa tider, jag skulle svara på vissa tider.
Jag skulle komma på vissa tider. Men X var naturligtvis nästan aldrig själv anträffbar.
Han jobbade natt och jag köpte smörgåsar och dricka åt han varje morgon som jag ställde utanför dörren.
Han öppnade aldrig, men han tackade ibland.
Jag höll på så rätt länge.
Skratta inte åt mig, jag hör nu hur patetiskt det låter.
Men just då , gjorde jag vad jag tyckte kändes rätt. Jag förlöjligade mig själv.
I efterhand när han sa att jag aldrig var tillräckligt snäll mot honom brukade han tilllägga att det fanns tjejer som kom med betydligt godare smörgåsar än mig.


(Bilden ovan visar en liten spark från X. Fast vid rättegången beskrev han själv att "skadan" uppkommit vid en sexlek. Rättsläkaren hade dock uttalat sig om att skadan kom ifrån en skobeklädd fot.)Precis som jag hade beskrivit det.


Varför tar man skit ?


Jag tror att man inte vill ta för mycket plats.
Så var det i mitt fall.
Har alltid känt att människor runt omkring mig har tyckt att jag tagit för mycket plats.
Jag har alltid pratat mycket, varit öppen och sprallig.Jag har växt upp under trygga , bra förhållanden och kanske ibland haft det lite för bra i andras ögon sett.


Så jag började att minska ner på mig själv , och lät andra ta min plats.
För att passa in. Fast det var ju inte jag egentligen.
Jag har alltid ställt upp på min omgivning, och försökt att lösa det mesta som jag kunnat hjälpa till med. Varit snäll, låtit folk kört med mig ( inte alla ) ;)
Så står man där och längtar efter kärlek, och så möter man X.
Så man ger, och ger, och ger..Och hoppas att man ska få, men sanningen hinner ikapp.
Det enda jag fick i slutändan för min "godhet" och min egna förminskning av mig själv ..var just skit.
X sa Du ska vara glad att någon vill ha dig, du ska vara tacksam att någon vill sova och vakna brevid den feta kroppen.
Och jag fann mig i det, för jag hade ju redan förminskat mig själv för att passa alla andra.
Jag fann mig i det i över 3 år.


Idag tänker jag annorlunda. 
Jag är jag, jag tänker ta min plats.
Jag tänker aldrig mer hålla tillbaks mina innersta rum för att behaga andra.
TAR INGEN SKIT.


Var den du är och vill vara.
Ingen har rätt att ändra på dig , håna eller kränka dig.
Ingen har rätt att förlöjliga dig.
Aldrig någonsin.
Glöm aldrig det.


Kramar och God natt..
Pernilla

Jag funderar självklart väldigt ofta på om jag skulle kunna ha gjort något annorlunda.
Mitt i förtvivlan letade sig alltid ett hopp om att räcka till in.
Jag ville inte inse att det onda segrade över det goda.
Så många ggr jag intalade mig själv att - Pernilla , det blir nog bättre.
Jag hade en önskan om att allt skulle lösa sig, att jag skulle vakna en dag och inse att det bara var en ond dröm som invaggat mig i falsk trygghet.


Tyvärr var det inte så , utan jag fick en sorg att bära med mig i livet.
En sorg att tro att man finner en kärlek som visar sig vara något som bara trycker ner dig.
Jag trodde nog vid några stunder att X älskade mig, eller jag ville tro, är nog ärligare att säga.
Att sakta inse att någon man vill leva med är omöjlig att leva med, är inte lätt.Det blev till slut ohållbart. Det gick inte att blunda, ljuga för mig själv och andra. Det fanns inga alternativ.
Jag var inte Pernilla längre. Jag var någon som kämpade för att överleva. Det fanns ingen glädje i något längre. Jag såg bara en sorg, ett stort mörkt hav som inte visade något blått i sig alls.
Och ju mer jag kämpade där ute i det mörka svarta havet, desto mer drogs jag ner i djupet.


När X hade sina ljusa stunder var han den jag ville ha.
Sen när den mörka sidan kom smygande, så ville jag blunda, jag ville inte kännas vid verkligheten.
Det gjorde för ont.


Det var inte bara X och jag. Det var våra barn med. Mina två små som delade 3 år av sina små liv med tre andra små liv. De fanns så mycket glädje i barnen. De gjorde så mycket tillsammans, och de delade så mycket.
Från en dag till en annan fanns de inte i varandras liv längre. Det var ingen vanlig separation.
Det måste ha smärtat för dem , och det gör ont i mig när jag tänker på det.
Dom valde ju inte detta. De fick helt enkelt finna sig i att sluta ses.Så sorgligt.
Min son var 7 år. Nästan hälften av sitt lilla liv delade han med X och hans barn.
Han förstod inte riktigt vad som hände.
X var inte mörk mot barnen.
Jag berättade i samråd av min kurator så tydligt och enkelt som möjligt hur allt blivit.
Det är svårt, och det gör ont.
Barn är som tur är väldigt enkla, och ju tydligare man är, desto lättare för dem.
Det går inte en dag utan att jag tänker på X barn och undrar om de någonsin kommer att förstå mig. Kanske kommer det en dag när de minns mig med glädje.Kanske inte . Jag kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta för dessa tre fantastiska små liv..


Helene Sjöholm sjöng:


Jag har aldrig glömt vem jag var..Jag har bara låtit det sova.


Kanske hade jag inget val..Bara viljan att finnas kvar..♥


Orden stämmer så bra med mig.
Sorgen kommer alltid finnas kvar, men jag ska visa att det går att ta sig upp och fylla sitt liv med glädje och kärlek...Trots allt.


Kram till er som orkar läsa..

Idag har det varit en bra dag, om en aningen rörig..Men rolig :)
Har varit på bloggevent i Stockholm och träffat en hel hög med bloggare.
Jag är ju ny i denna värld , men alltid lär man sig något.:)


Se barnshopping.se
Tack snälla barnhopping.se för den otroliga goodiebagen ....


Det var barnshopping.se som anordnade eventet och konferencier
var Lotta Gray. Hon bloggar om sin cancer som hon drabbades av 2008.
Läs mer på  alltforforaldrar.se/vimmelmamman/
En fantastisk människa som man bara ville krama ..
Jag skriver mer i morgon..


Kram till er alla 

När konstiga saker blir din vardag då är det dax att se upp.
Försöka går ju.
Jag såg , men var blind. 
Det hände så mycket lustigt att tillslut blev det konstigt om det inte hände något.
Blev min vardag att analysera och fundera ut hur saker egentligen låg till.
Ett exempel var att jag inte fick ha för många kort uppsatta hemma på barnen, såvida hans barn inte satt uppe på exakt lika många kort.
När X flyttade in hos mig gjorde jag en canvas tavla på hans barn, för att de skulle förgylla våran vägg med.
Självklart.
Men när jag satt upp ett kort extra på kylen på mig och dottern , blev det en lång utläggning över varför hon skulle få med plats än de övriga. Vilket slutade med att jag tog ner kortet för att slippa diskutera.
Det hände så mycket underligt, och faktiskt så blev det vardag.
Tror på något konstigt sätt att man finner sig i det mesta. För att det ska vara lugnt.
Saker försvann. Och det var mitt fel.
Saker förstördes. Och det var mitt fel.
Saker ändrades och jag blev förvirrad. Det var JAG som var förvirrad, men det var X som förvirrade mig.
En morgon när jag skulle hämta tidningen var brevlådan upptagen ur marken, och gömd i trädgården.
Allt för att jag skulle bli förvirrad, och självklart inte få någon morgonläsning.
En gång eller två föressten hade X nöjt sig med att hälla ut en bag in box rödvin i min säng. Andra ggr över min vita tv bänk.
Inget skurande från X sida ..Det var jag som fick städa upp. 
När rödvinet hälldes ut över min Tv bänk så blev självklart boxen till Tv´n förstörd.
Sen fick jag höra att lådan på hjul ( som han kallade mitt hus) saknade Tv också..Pinsamt..
Jag var som jag sagt tidigare kär i den fina X, så jag fixade naturligtvis både vinfläckarna och ny box till Tv´n.
Sen var det falsk kärlek några dagar till ...
Idag kan jag inte förstå vad jag höll på med. Men det är inget jag tänker älta.
Det var då, och nu är nu.


En sak till bara. Alla som blir häktade eller döms för kvinnofridsbrott säger exakt samma sak..nämligen.
Hon får så lätt blåmärken...Visst får vi..


Känner ni vibbar av konstiga saker...GÅ ..DIREKT.
Kram & Godnatt

Fick ett inlägg här i bloggen av en stark tjej som också träffat på X.
Jag visste att vi var några stycken , nu är vi en till.
Det är ett upprepande beteende hos X och jag mår dåligt över att en till är drabbad.
Dock inte i samma utsträckning som jag.Men hon fick känna av "vibbarna"
Nu får det vara nog.
HAN FÅR INTE SKADA NÅGON MER, DET GÖR SÅ ONT I MIG..


Tack snälla fina du som gav dig till känna.
Det stärker mig och ger mig mer "kött" på benen att gå vidare.
Jag har hela tiden vetat att jag inte varit ensam. TACK 


Hon skrev..


Hej Pernilla,
Vill börja med att skicka MASSA kramar till dig!!! Du har varit SÅ stark!!! Usch jag har från första stund jag läste din blogg haft kalla kårar längst ryggraden när jag känt igen din beskrivning av den här otäcka personen! Ringde xxxxxx och fick mina farhågor besannade, jodå visst var det han! Jag har också varit utsatt för honom men blev varnad tidigt av personer i min omgivning som tur var, och jag drog mig ur förhållandet! Jag vill bara säga att jag FÖRSTÅR PRECIS hur han manipulerat dig! Han gjorde så sjuka saker och ljög om så banala saker att jag blev helt knäpp.. Undrade varför man ljuger om sånt.. Skitsaker! Å jag skulle kunna skriva hur mycket som helst... Men i alla fall, bamsekram!


Kramar tillbaks :)

Fick frågan här av en läsare om jag inte är rädd.


Jag har varit rädd.
Hela mitt förhållande med X präglades av rädsla av vad som skulle komma nästa ggr.
Först var jag rädd att mista honom eftersom han hade andra vid sidan om mig.
Sen var jag rädd för alla lögner han började manipulera mig med.
Efter det var jag rätt för alla kränkande ord och senare blev det slagen som jag var rädd för.


På frågan om jag är rädd nu så svarar jag nej.
Han kan inte skada mig mer.
Han har fått ner mig på botten och jag har tagit mig upp igen.
Han ska inte få nöjet att jag ska känna rädsla för honom igen.
Jag är starkare nu, jag har så många runt omkring mig och jag tänker inte låta honom sätta sig på mig igen.


Det är ju så "de" fungerar .När jag är rädd, är han nöjd.
Då har han mig där han vill.
Jag känner att X är en sorglig människa som inte kan stå för sina handlingar.
Han borde tagit emot den vård han skulle fått om han hade erkänt vad han utsatt mig för.
Han erkände inget. Det är så lågt en människa kan gå. Ingen ånger över vad han gjort mig och många andra.
Det är dax för X att ta ansvar för sitt eget liv. Han har tre barn som behöver honom.
Jag lever mitt liv nu.
Han får leva sitt.
Aldrig någonsin att jag kommer att visa mig svag inför honom igen.
Jag ska inte låta rädsla styra mitt liv igen....


Kramar Pernilla

Röjer bland papper .
Är ju inte trött eftersom jag somnade vid fel tid på em :)
Lägger ju saker bakom mig och går vidare , men nu hittade jag anmälan som X gjorde på mig till Socialen.
Kan inte annat än att känna att han gjorde övertramp och att han är sorglig.
Men mitt inre är JÄKLIGT irriterat.
Blanda in mina barn...grrrrr


ALLA som känner mig vet att jag gjort allt för mina barn sen den dagen de såg dagens ljus första ggr.
De har varit sååå älskade från första stund och jag har aldrig vikt en tum från deras sida.
Och så ringer de från Soc och meddelar att de fått in en anmälan att jag skulle vara olämplig som förälder.
Ni må tro att jag blev arg, men inte förvånad.
X har alltså ringt från fängelset och gjort ett tappert försök att få mig ur balans igen.
Tänkte inte utan sa bara till Karin som hon hette som ringde från Soc, ja ha ..- Är det X X som gjort anmälan?
Ja sa hon. Då vill jag upplysa dig om att han sitter i fängelse för Grov kvinnofridskränkning, sa jag.
Men han sa att han ringde från jobbet och han lämnade sitt nr . Visst , bra .Han fortsätter att manipulera och ljuga även från fängelset. Han har alltså inte förstått mer av att sitta där.
Jag meddelade Karin från Soc att hon gärna fick kolla upp mig med BVC , skolor , dagis osv.
Men hon tyckte nog att det hela blev lite pinsamt. Självklart hennes jobb att kolla upp.
Hon "la ner" på telefon men jag bad om att få en kopia på vad X sagt i sin patetiska anmälan.
Och det är just i detta läge jag känner för att inte kalla honom för X hela tiden.!!!!!


Det stod.
XX ringer 110823 och anmäler oro för Pernillas barn.
X har  haft ett förhållande med barnens mamma , men de har nu separerat.
Senaste ggr han träffade barnen var i feb/mars 2011.
Han har känt barnen i över 2 år och bott med dem.
Han har funderat på att göra en anmälan en längre tid då han upplever att barnen inte mår bra med sin mamma. Barnen har upplevts nervösa, sover dåligt. Sonen har blivit inkastad på sitt rum, det är mycket bråk.
Mamman överreagerar och barnen vet inte vilket humör mamma är på. Enligt X har även grannar uppmärksammat detta . Dottern sitter mest vid datorn och använder facebook.
Barnen har sin trygghet hos sin pappa.


Lämna mina barn utanför detta.
X gör allt för att få mig ur balans.
Jag vill bara meddela att jag inte kommer ur balans längre vad gällande X.
Det är bara ett ytterligare tecken på att jag är starkare än han.
Kan bara beklaga detta ytterst pinsamma försök att komma åt mig.


Jag älskar mina barn, har alltid gjort, de är fantastiska små människor.

Jag vet.Det är inte över.
Men jag är på väg .
Vägen är krånglig och svår , men jag ska bevisa att det går.


Brukar prata om familj, vänner och mina underbara barn.
Så läkande att ha er omkring mig. Så mycket jag har bara genom er kärlek och vänskap.


Jag var så långt ner, jag var nog mer under ytan än vad jag själv kan förstå.
Det är så lätt att lägga huvudet under kudden och försvinna in i drömmen.
Hade dagar när jag inte gjorde någonting.
Visste inte hur jag skulle göra. Man blir handlingsförlamad som det kallas.
Och jag sov, och jag sov.
Gjorde små framsteg emellanåt och kunde plocka ur diskmaskinen .Då var jag nöjd.
Ville så mycket mer , men det fanns ingen kraft till det.
Kraften gick till att ta hand om mina barn de veckorna de var hos mig.
Jag tänkte att om jag bara får sova, så slipper jag smärtan en stund.
Nu vet jag att bedöva smärtan med att sova är det sämsta man kan göra.
Inget blir bättre av att "gömma" problemen .Även om det är det enklaste.




Men livet fortsätter ju utanför även om det just då gör för ont för att se.
Mitt arbete blev lidande, mina räkningar blev lidande. Allt praktiskt går att lösa, och det löste sig.
Men mina sår i själen måste jag jobba med. Hela livet.
Jag jobbar varje dag. Ibland bryter jag ihop...fortfarande.  Ibland känns allt fantastiskt och ibland är det mellan dagar. Ni vet..Sådana dagar när tiden bara går och man inte fyller dagen med något egentligen.
I dag var en sådan.
Fast först efter jag sett en av mina två största kärlekar spela match.Ett av mina mirakel .


Sen blev det hem och jag somnade på soffan och drömde , mycket och länge.
Vaknade för sent och känner mig utvilad , men besviken över att dagen försvann.


Blev att lyssna på musik.
Så otroligt läkande. MUSIK
Har alltid älskat att sjunga och sjunger ofta i min ensamhet.
Har suttit vid datorn och lyssnat nu , och det finns så mycket vackert att lyssna på.
Så mycket som är läkande och förståndigt.
Är svag för Winnerbäcks fantastiska texter.
Jag sökte ofta glädjen i musiken när X hade "tryckt" till mig.
Jag hittade då 2009 ..En svår och jobbig grej av Winnerbäck.
Jag lyssnade mycket på den och jag gör det fortfarande.


Lyrics
Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot 
Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik







Det där med att balansera mellan trygghet och panik.
Så otroligt träffande.
Så många ggr jag hade panik och tänkte ..VAD ÄR DET HÄR ..VAD HÅLLER JAG PÅ MED.
Och sen kom X och vaggade in mig i en falsk trygghet i att jag inte skulle klara mig utan honom.
X var väldigt duktig på att förklara för mig att det gällde för mig att behandla honom väl, för han  var den enda som älskad mig.
Jag har så många SMS där det står ex . Pernilla, jag älskar dig, men om du vill ha det bra med mig så måste du ...eller _ Jag älskar ju dig Pernilla, men du väljer fel väg om du vill få det bra med mig. Pernilla- Eftersom du inte svarade när jag ringde, så får du inte tillgång till mig.


Tillgång, till vad ?


Där det finns kärlek råder ingen tvivel, är det inte så ?
Jag önskar så innerligt att jag valt en annan väg än den jag valde.
Då hade jag sluppit all smärta.
Men jag har lärt mig mycket också.
Och det är det som driver mig framåt.


Kram och sov gott ..
I morgon är en ny vecka..
Den ska jag göra något bra av ..