Dax att skriva lite igen..


Helgen har varit bra .
En viss del av tiden har gått till att "renovera" sonens rum.
Målning, spackling och rensning..
Fint ska det bli..


Under tiden jag rensade fann jag en bok tillhörande X och jag kom då att tänka på vilket kaos det var när jag ensam skulle packa alla X saker när han blivit häktad.


Mitt i röran som redan fanns i mitt huvud skulle jag rensa och packa ihop alla X tillhörigheter.
Det är så det fungerar . Finns ju liksom ingen annan som kan göra det.
Men det blir ju en hel del saker efter några år under samma tak.
Det som stör mig idag är att jag packade allt så bra jag kunde.
Det som stör mig med är att jag varit så "snäll" hela tiden.
Han kan beete sig som ett riktigt jävla svin och jag ska vara lugn och saklig.
Självklart har jag förstånd nog att inse att det inte skulle göra mig gott att tappa fattningen, men ibland så blir jag så frustrerad.




Vet när jag skulle tömma hans skåp i badrummet med allt , hur jag valde en mindre väska till det, så att han lätt skulle hitta sakerna.
Där la jag det som var mest behövligt som hygienartiklar, pass, kort på barnen  osv.


Vad tänkte jag med då ?
Jag var nog i chock.


Kändes faktiskt ganska absurt att packa ner X tillhörigheter överhuvudtaget.
Men jag var tvungen att rensa så gott jag kunde.


Jag fann saker jag visste fanns, och saker jag inte visste fanns.
Med X visste man aldrig vad som försvunnit eller dykt upp.
Men sim kort hittade jag rätt många. Förvånad ?? Nej inte alls..
Jag packade hans kläder, hans porslin, hans foton, prylar ,mm.


Fick ett mess av hans far där det stod ett datum och klockslag när flyttfirman skulle komma.


Och som jag slet med möbler ( förvisso inte så många ), kartonger , leksaker, och den där jäkla studsmattan.
Eftersom X familj avskydde mig som pesten så syntes de inte till under vare sig packning eller bärhjälp.
Men det fixade ju jag..självklart..!!!


Men sakerna skulle han ha.Det var ju hans..


Efter några dagar kom ett mes från X far där det stod.. X har nu räknat upp sakerna som han skulle ha .
Han undrar om kuvertet med 4000 kr som stod vid sängen kom med.???


Då kände jag en enorm ilska, men givetvis icke förvånad över X agerande.
Här var jag helt normal och packade hans skit på ett schysst sätt , och så kommer de och frågar om pengar som inte funnits...


Typiskt drag från X.
Precis som anmälan till soc ang att jag inte kunde sköta mina barn.
Anmälan som kom från X när han satt i fängelset.
Han måste hela tiden komma på något nytt att nypa åt mig.






Messen som kom så fort han blivit släppt nu vittnar bara om hur "tokigt" allt är. .
Det var ju inge direkta hot, utan inbjudningar.
Undrar om X familj och vänner inser att deras X behöver vård?


Hade jag blivit ombedd idag att packa X saker, hade jag hyrt en container , kastet in allt jag hittat och kört den till returpunkten.
Jag hade väl kunnat ta det straffet jag ev hade fått.


Kan inte blivit så hårt för mig.


Kan man psyka ner någon fullständigt, , slå, sparka ,spotta, dra och slita i någons hår, ljuga för sin omgivning, ljuga för sin partner och ta ifrånnågon sitt liv utan att straffas hårdare än 8 månader inlåst utan nytta.Och dessutom vara "precis" som innan , precis som om inget hade hänt....






...då skulle jag nog kunnat kasta skiten utan att ha dåligt samvete.


Tänka sig att jag ändå hade svårt med den här boken jag fann i sonens rum.
Sonen hade även ett spel som han fått av X.
Han sa : mamma måste jag kasta spelet jag fick av X ?
Jag svarade , nej det behöver du inte .Det är ju ditt.
Det kallas att man är mänsklig tror jag.


X behandlig av mig var långt ifrån mänsklig.
Och att det finns människor där ute som står upp för sin vän gör mig sorgsen.
Inte arg , inte frustrerad, men sorgsen.
För snart är "filmen" igång igen, men då med en annan huvudperson än mig.
Jag har hoppat av.
Gett mig av långt från filmens värld.
För när min tanke tänker tillbaks så var det som i en film.Så overkligt.
Jag blev väckt, om en för sent.
Men jag vaknade till livet igen..






Vänskap

Det måste finnas "saker" man kan göra åt psykopatiska människor.
Samhället kan inte säga att det inget finns att göra.
I varje fall inte i sådana fall där personen i fråga utsätter människor för flera angrepp.
Jag var kvinna nr 4 för X , att bli utsatt.
Ska det få fortsätta för att det är något fel i hjärnstrukturen ??
Att samhället inte kan "göra" något, förtydligar bara att det kommer snart ett nytt offer, som i sin tur kommer att få genomlida det jag genomled.


Inlägget innehöll följande..

Stötta eller inte. Skydda eller inte. Det spelar ingen direkt roll. Vare sig stöd eller inte från anhöriga och vänner så kommer iallafall inte en sådan person kunna behandlas pga den biologiska förändringen i hjärnstrukturen. För han förstår inte vad gränser är. Han har inte vett att förstå vad stöttning är. 


Det spelar visst roll, för oss offer spelar det stor roll.
Att säga att det inte finns något samhället kan göra och dessutom säga att skydda  eller inte spelar någon roll, det är att inte förstå vad vi varit utsatta för.
Och vem står för vad vi gått igenom ?
Jag har fått resa på mig själv..Jag har fått ta tag i mitt liv.
Jag har turen att ha familj och vänner omkring mig. Men alla har inte det.
Jag vill inte ens tänka tanken att X kommer att utsätta ännu en kvinna för det jag fick genomlida.


Jag förstår  i all väl mening vad du vill förmedla, men jag kan inte köpa tanken att det inte finns något samhället kan göra.


Och jag vet att ett är väldigt svårt för anhöriga till människor med psykopatiska drag.


Kram och trevlig helg 

Till dig som skrev långa inlägg..


Ang det du skrev.Se nedan..

Att anhöriga och vänner borde ställa krav att be den sjuke att söka vård eller stöttas till att erkänna och få vård, men det är precis som med alkolisten, hur mycket anhöriga sätter ned foten och vänner och familj sätter gränser så måste tillsut den sjuke alkolisten ändå erkänna sitt missbruk själv och söka vård själv innnan man kan starta någon behandling och jag vill nog säga att det är likadant i sådana här sociopatiska/beteenden. 


Det stämmer säkert , precis som med alkoholisten.
Skillnaden i detta fall är att X anhöriga INTE har satt ner foten, så X har inte stöttats till vård.
I detta fall är det jag som ljugit i hop allt och X är oskyldig.
Och jag vet att eftersom han kan ljuga sig oskyldig, så kommer han aldrig erkänna för sina anhöriga. Han har ju det stöd han behöver.




Nu ska jag ta helg..
Vill tipsa om en härlig restaurang som jag och min familj besökte förra helgen.
Fantastisk mat och atmosfär och trevlig personal..
Ni som inte varit där..Väl värt ett besök.
Fiskmagasinet i Knäppingsborg..
























Trevlig helg..
Och kom ihåg att ett leende mot någon eller ett vänligt ord..är lite..men kan betyda mycket.


KRAM Pernilla

Jag fick ett långt inlägg idag här i bloggen som började så här.:


Jag såg ditt meddelande för ett tag sedan, men jag har inte svarat. För jag vet inte vad jag ska svara. Jag tycker det hela är en tragisk saga. En never ending story.


Jag vet kanske vem du är, men jag har inte ställt någon fråga och jag har inte krävt något svar.
Men tack för din reflektion.
Att X har någon form av störning som du påpekar i ditt inlägg har jag förstått sedan länge.
Att kalla X för psykopat är inte mina ord, jag valde den "snällare" formen och nämnde sociopat.


X har vissa likheter med en psykopat , men det finns saker som skiljer sig.
Jag har läst så många böcker, googlat och sparat tidnings klipp i min jakt för att finna ett svar.
JAG ( Och med betoning på JAG ) kom fram till att X har en Antisocial personlighets störning.
 För att citera WIKIPEDIA ) 


Antisocial personlighetsstörning karakteriseras av en grundläggande bristande respekt för andra människors rättigheter, bristande förmåga att känna skuld och av att inte bry sig om sociala normer. 


Som du skrev i ditt inlägg så kan man inte vinna över psykopaten. JAG VET JAG FÖRSÖKTE MÅNGA GGR.
Men tillslut så vann jag ialla fall min kamp , och fick rättvisan prövad.


Däremot har du rätt i när du skriver att det inte hjälper med fängelsestraff.
För att de inte förstår varför de sitter där.
Det argumentet är helt solklart.
Min önskan under rättegången var via min advokat att X skulle dömas till VÅRD.
Men eftersom han INTE erkände och inte heller fick stöd av sin familj eller vänner ( att erkänna brott) , så blev straffet fängelse.
Vilket vi kan se NU efter avtjänat straff, inte hjälpte något.


Hade X erkänt något av sina handlingar mot mig ( 13 åtalspunkter) hade rättsväsendet kunna döma honom till vård.
Att X anhöriga här vet om hans upprepande beteende , men ändå fortsätter att ( hålla) honom bakom ryggen visar bara på att X kommer att fortsätta sin "psykopatiska " bana.
X är ju inte kapabel själv att avgöra att han är "sjuk".
Omgivningen ser, men gör inget.
Hur ska då X få vård ?????


JAG TYCKER PRECIS SOM DU ATT DET HELA ÄR OTROLIGT TRAGISKT OCH SORGLIGT.
Du skriver att rådet är att undvika.Om det vore så enkelt.
Det är just det med "psykopater "som är så svårt.


Skriver mer till kvällen..


TACK i alla fall för ditt brev och dina synpunkter.
KRAM Pernilla

Vill börja med att tacka alla er som stöttar mig på min resa framåt.
Ni är så många som läser min blogg, och jag är så tacksam över det.
Försöker besvara era mail och inlägg, men det kan hända att jag missar något.
Men jag läser allt ni skriver och är berörd över allt stöd som jag får. TACK




Idag har jag åter varit i Stockholm och träffat min coach.
Det är svårt att sätta ord på allt som hon ger mig, men om jag ska välja ett så blir det STYRKA.
Min utveckling från att ha tagit kränkningar av värsta sort, hot, slag och falsk kärlek, byts mot en stark inre ro som känns otroligt tacksamt att få uppleva.


Min coach sa idag till mig: - Pernilla  , kommer du ihåg när du satt här första ggr.?
Och visst mindes jag.
Livrädd och full av ångest kräktes jag ut min skit i 3 timmar . 
Skämdes och grät om vartannat..
Men ut skulle ju skiten..
Tyckte verkligen att jag var nedtrampad då , vilket jag iof var.


När jag nu åker till min kurs känner jag alltid en otrolig glädje över att lära mig nya saker, och det bästa av allt, jag lär mig att hantera situationer som kan uppstå på livets väg.
Det gäller att komma ur sitt mönster och öppna nya dörrar.
Det är enkelt , men så svårt när allt är svart.


Det ljusnar för mig.
Jag tar små steg fram.
Ibland faller jag ett steg tillbaks, men lär mig att hantera detta och resa mig upp fort igen.
Mörkret har hälsat på hos mig. Jag har fått min dos av "skada"
Det är inte välkommet hit igen.
Jag kommer aldrig dit mer.
Det vet jag.


Att lära sig hantera sig själv och sin väg i livet är något som alla människor borde lära sig, få jobba på.
Alla barn får inte kärlek , omvårdnad och trygghet hemifrån.
Det borde vara en rättighet att få lära sig någon form av personligt ledarskap i skolorna.
Kanske inte i låg eller mellan stadiet.
Men Senare.
Finns så många ungdomar som är vilsna, och då är det lätt att hamna på fel väg.
Men en stark självkänsla skulle risken minska.


Det jag kan glädjas extra mycket över i min skit som varit är att det kom något bra ur det.
Jag hade troligtvis aldrig hamnat i Stockholm om min resa inte hade haft innehåll av X.


När jag är färdig ska jag  överföra självkänslan, självförtroendet och styrkan till mina barn.
De ska lära sig att inte ta skit, stå upp för sin åsikt och undvika att trampa på minor..


Självklart ska barnen få känna på livets motstånd ibland med.Men då får det bli i form av när första kärleken tar slut , eller när alla andra får åka till Cypern utan just mitt barn :)


Men dårar ska de lära sig att undvika , och aldrig att jag skulle tillåta att de skadade någon annan eller tog skit från någon..
En självklarhet...


Kram och god natt




Älskade ungar ..









Passar på att smyga in lite reklam med.
Fina moln kläder finns i min webbshop
hippahem.se


Finns även att handla hos Gullvivan blommor på Hagebygatan här  i Norrköping. Där har jag en shop in shop.


VÄLKOMNA !

Veckan är slut och i morgon börjar den åter om igen.
Ny vecka i Stockholm = nya krafter.

Hoppas rättssystemet tar sitt förnuft till fånga i morgon....

Är så tacksam för min vänskap när det stormar ...
Var rädda om era vänner..







Feghet ställer frågan: Är det tryggt?
Bekvämlighet ställer frågan: Är det artigt?
Fåfängan ställer frågan: Är det populärt? 
Men samvetet ställer frågan: Är det rätt?
Och det kommer en punkt när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär; man intar den för att ens samvete säger att det är rätt.


Tänkvärt ...........................................................................


 Skurkar faller inte ner från skyn, inte heller stiger de upp ur jorden som onda andar. De är produkter av en felaktig social ordning och varje medborgare är därför skyldig till deras existens. 


................................................................................................................................................
GOD NATT 
GODMORGON

Lördags kvällen börjar närma sig natt och dagen har varit riktigt bra .
Underbara vänner har besökt mig i helgen , och det har varit fullt hus ..
Nu sover barnen och jag hör hur de sover tungt ..


Har fått några frågor ang om jag har kontakt med X tidigare kvinnor.
Det har jag till och från.
När jag levde med X hade vi självklart mer kontakt än nu .
Men de är fantastiska kvinnor som jag inte tänker utelämna här.


Jag trodde ju i början när jag höll på att bli tokig av alla lögner och påhitt som X styrde med att jag var ensam om att vara utsatt av honom.
Som jag sagt tidigare så tvivlar man hela tiden på att upplevelserna är på riktigt .
Jag kände mig helt fel med allt som hände.


Tillslut var jag tvungen att kontakta en av barnens mammor för att höra om det var jag som var tokig , eller om hon visste något som jag också visste.


Minns det där första samtalet så väl.
X och jag hade "bråkat" och jag for ut till min bil i panik.
Tänkte att det får bära eller brista ..Jag ringer hans ex..


Sagt och gjort..Förtvivlad och väl medveten om att jag kunde göra bort mig fullständigt slog jag numret.
Hon svarade, och jag behövde inte förklara något. Hon sa bara ..Jag hade så väldigt gärna önskat att att det skulle vara bra med X nu, han verkade så lycklig med dig.
Sen berättade hon att hon förstod mig mycket väl och att hon med varit utsatt.


Den andra kvinnan som även hon haft en relation med X ringde jag också , fast senare.
Hon svarade: Vi undrade bara NÄR du skulle ringa ..


Efter det hade jag kontakt med kvinnorna några ggr i månaden, fast främst då bara i allmänna frågor som rörde barnen.
Men jag fick stöd och hjälp av dem när det gällde tråkiga samtal gällande X med.
De förstod mig, eftersom de levt ungefär som jag. 




Och med all respekt för dem och barnen har jag valt att givetvis inte lämna ut X namn här.


Det fanns ju andra kvinnor med, som jag fick vara pinsam mot ( tyckte jag då ) och ringa upp och förklara att det var JAG som levde tillsammans med X , och att det var MIG han åt middag med.
Han hade ju flera som han träffade , men jag trodde ju DÅ på X som förklarade att det var DE som inte lät honom vara ..
Dom tyckte nog att jag var en underlig tjej som ringde anklagande.. X levde ju själv, enl honom då !!
Han "flyttade" in hos mig i min lgh i stan , men han hade kvar sin lägenhet som han var skriven på.
Då kunde han ju uppge den adressen till de andra , om de frågade.


Minns att jag messade en av de andra kvinnorna att nu fick hon allt ta och lämna oss i fred !!
Hon var vettig och ringde upp mig och förklarade lugnt att givetvis skulle hon lämna X ifred.
Hon undrade självklart vem jag med var ..Herregud vilken soppa det var ...
Jag kände mig som en svartsjuk tonåring..
Hon visste bara inte om att jag fanns..
Såklart hon inte visste, förstod jag ju senare och är helt på det klara med det nu..


Och det tokiga i det hela är att även om jag tidigt förstod att X hade andra kvinnor, så fortsatte jag att leva med honom.


Även att X både slog och drog i mig så fortsatte jag att leva med honom.
Även att X sparkade på mig och kallade mig saker som inte finns i ordboken så fortsatte jag att leva med honom.
Det är svårt för mig att förstå idag, och jag förstår att det är många av er som läser som undrar med.
En logiskt förklaring finns alltid. Min förklaring var att jag redan var så utmattad av allt och samtidigt mitt i förtvivlan förklarade X för mig hur mycket han älskade mig och hur ensam jag skulle bli utan honom. Nu vet jag bättre ..

Fick även frågan om jag vet om X läser detta ?
Jag vet inte , och även om han gör så skulle han i alla fall inte förstå att den handlar om vad han utsatt mig för.
Och det är just det som är så väldigt tragiskt, sorgligt och JÄVLIGT FRUSTRERANDE...


Tur att jag lärt mig att vara LUGN OCH SAKLIG ..


God natt och tack för allt stöd från er som läser..
Ni gör mig stark..


VÄNSKAP
GÖR 
MIG 
STARK 
TACK 
FÖR 
ATT 
NI 
FINNS









GODA 
TING 
I 
LIVET 
KAN 
VARA
GRATIS
OCH 
UNDERBARA 

Det har snart gått 4 år sedan jag tog beslutet att förändra mitt liv.
Hade jag vetat då vad som väntat mig hade jag tryckt på STOP knappen.




Barnens pappa och jag skulle separera och det kändes både läskigt och tragiskt och sorgligt.
Men beslutet fullföljdes och jag minns när vi satt i bilen på väg hem från Kolmården och berättade för barnen att pappa och jag ska skilja oss...Dottern skrek fullständigt förtvivlad rakt ut ..Och sedan grät vi alla 4 i bilen i kaos.
Jag tänkte då , vad är det som händer, vad gör vi mot våra barn? Det var fruktansvärt.
Det högg som knivar i hela mig och jag är övertygad om att det gjorde lika ont i oss alla.


Men vägen blev en annan ..En mycket värre väg än en vad jag kunnat föreställa mig.
Jag skev ett brev till barnen och dottern som just lärt sig läsa då , läste med stakiga ord.
Jag lovade mina barn att allt skulle bli bra och att mamma skulle fortsätta vara mamma.






När jag 3, 5 år senare levde i fullständigt kaos och mådde som jag förtjänade, som X uttryckte det, 
tittade min kloka dotter på mig och sa: Mamma kommer du ihåg vad du lovade ?att allt skulle bli bra ?
Det är inte bra, eller hur ?
Det var åt helvete alltihop, och alla ni som är föräldrar förstår mig när jag säger att jag verkligen svek mina barn. Finns ingen smärta som att se sorg i barnens ögon.
Varje gång jag var utmattad av X psykningar eller sönder vriden av lögner fick jag be barnens pappa att ha barnen en dag till i vårt varannan vecka föräldraskap.
Tillslut förstod de små liven att mamma inte mådde något vidare, och jag lovade,och lovade, och lovade.
Inget hände.


När jag sedan satt på soffan den 8 feb i år och dottern kom hem från skolan och in genom dörren,  tittade jag på henne och tänkte : Nu har mamma hållt sitt löfte. Nu älskade barn ska jag aldrig svika er mer.
Aldrig någonsin.


X hade blivit häktad och även om jag var i chock just då, för det var jag verkligen , så minns jag att i den tyngsta stunden med tanken, vad händer nu ? ..så infann sig ett slags mamma lugn.
Nu älskade barn, nu har jag fått ett slut på allt..


När han nu vågar sig på att ringa mitt nummer hem när jag har mina barn hemma, och de ser hans nummer på displayen, då jäklar tar mamma hjärtat över..
Kom inte här och jävlas mer med oss nu ..Och lämna mina barn ifred.
För vi är så färdiga med dig X.



Och nu vet jag att det värsta för barnen var inte min exmans och min separation, det värsta var att mamma inte var lycklig. Idag har jag och barnens pappa en mycket bra kontakt och vi kan umgås som vänner.
Barn behöver glada och lyckliga föräldrar ..Som kan samarbeta.

I kväll har det varit en ett steg tillbaks kväll, men den ska jag ta tillbaks imorgon.
Ibland finner jag inte ord för allt, även om jag skriver mycket.
Fick dock denna länk skickad till mig från någon vänlig själ som läser min blogg.
TACK.


Blev några tårar som föll från mina ögon.
Så djup text, så sorglig, så rörande och berörande in i hela mig.
Orden finner sig i mig och hittar sina pusselbitar..
Tack för den , vem du en är.


Så här är texten.
Lisa Ekdahl

Hon är inte nåt man får,
hon är nån man ska förtjäna
Du höll henne aldrig högt,
du låg aldrig nere på knäna
Hon är inte nåt man har,
inget att förfoga över
Du sa att hon var så svår,
men klagar för att det är över

Löftet hon gav var aldrig att vara i ditt våld, att stå
under din kontroll
Löftet hon gav rörde något annat,
men jag antar att det inte längre
spelar någon roll
För hon kommer aldrig mera hit
Jag ska försvara henne om jag kan
För hon förtjänar hela himmelen
Och en mycket bättre man

Du sa att du är beredd,
att va storsint, att förlåta
Vad svarar man på sånt,
ska man skratta, ska man gråta
Du som gjort henne så illa,
ska du kalla henne brottslig nu?
Om hon någonsin ska förlåta,
är det hon, inte du

Löftet hon gav, var aldrig att följa dina nycker
Att ingå i ditt spel
Löftet hon gav rörde något annat,
så nu kan hon inte klandras
så nu kan hon inte klandras Hon gör inte något fel
För hon kommer aldrig mera hit
Jag ska försvara henne om jag kan
För hon förtjänar hela himmelen
Och en mycket bättre man

Du sa att hon var så svår,
rent omöjlig att förstå
Det kan nog tänkas du har rätt,
mellan er två var det så
Men nu vill du åberopa brott
Och nu säjer du i raseri,
att den förräderskan har gått
Jag säjer hon har gjort sig fri
Hon har gjort sig fri

Tänkte svara på några frågor som inkommit idag.
Men först vill jag berätta att jag fått höra från en annan kvinna följande ord..


 Tack Pernilla för att du gjorde så jag vågade sätta stopp..




Blir så otroligt lycklig att jag lyckats hjälpa någon med att berätta min historia .


Det är en av anledningarna till att jag skriver.


Att få andra att våga förändra sitt liv- till det bättre.


Kram till dig om du läser detta , och fortsätt kämpa ..




Sen tänkte jag svara på några frågor.


Först är frågan om han tillåts kontakta mig.
Svaret är JA, nu när mitt kontakt förbud gått ut.
Jag skulle hellre ställa frågan om han verkligen vågar kontakta mig ? , och svaret är JA.
Han har både ringt och messat. Men jag svarar naturligtvis inte .




Någon frågar vems hans vänner är och om de är riktiga vänner.
Den frågan har jag funderat på många ggr .
Jag vet att han har några som "stöttar " honom och att de även var några med på rättegången som gjorde sig "löjliga" över mig och mina lögner !!!


Jag förstår förvisso att det givetvis måste vara svårt för hans vänner att bara sluta vara vän, när de varit vänner sedan barnsben.
Det köper jag.


Det jag inte köper är att de "accepterar" honom trots sina grova kränkningar mot mig och även flera kvinnor innan mig. Som de vet om.
De borde istället ställa krav på honom om han ska vara kvar som deras vän.
Gränsen för hur man får bete sig har överskridits för länge sedan.
Att kränka , sparka och slå en annan människa måste vara oacceptabelt !!


Jag vet att en av hans vänner ställt krav, men vet inte riktigt hur det gick.


Hans familj stöttar honom, och det kan ni läsa om vad jag skrev  inlägget : Blod är tjockare än vatten.
Dock måste man även om det är en familjemedlem lära sig att skilja på rätt och fel. Älska dem kan man göra ändå.


Gör mina barn fel eller är dumma, så berättar jag det. Det är något man måste lära sina barn. Att stå för sina handlingar. Hur ska det annars gå i vuxenvärlden ? Men jag slutar inte älska dem för det .


Kom ihåg : Ibland GÖR vi fel , men vi ÄR aldrig fel.


Och vad samhället kan göra , kom en fråga på med.


Jag har försökt påverka X omgivning om att han behöver hjälp och vård.
Men så länge X inte själv erkänner sina brott och hans närmaste stöttar honom , så händer inget mer heller.


Det man som privat person kan göra är att öppna ögonen och lägga sig i , innan det är för sent.
Jag drar mitt lilla strå till stacken och försöker vara "öppen " med min skit jag levt i . Man skäms som kvinna och tror att det är fel på en själv.
Jag vill visa att det kan hända i den mest "normala " familj också.
Så många ggr jag känt mig så värdelös, och ensam.
Men så öppnar man en dörr, och kärlek strömmar in .
Det går att förändra. Man måste bara komma dit,våga och orka kliva in genom en dörr och komma ut i ett nytt liv. 


Ge aldrig upp ..Kramar Pernilla


DAGENS ORD


Undvik att jämföra dig med andra och sluta tävla, 


för att istället öva på att tycka om dig själv, och 


känna att du duger som du är.


Då kanske livet blir lite enklare och roligare.


Vi blir ju inte en annan människa bara för att någon annan 


kommer in i rummet.


Det kommer alltid finnas någon som är smartare, klokare, snyggare eller 


roligare än vad vi själva är.


Men det finns ingen som är allt detta på samma gång.