Måndagen den 22 Juli 2013

Dagarna segar sig fram.
Sommaren är här.Härliga sommar.
Jag har inte kunnat skriva på länge.Mitt inre blev i obalans , och jag blev yr.
Det är märkligt och ganska gripande hur kroppen reagerar utan att man ens tror sig vara sjuk.
Min kropp bestämde sig för att nu är det STOP.
Nu räcker det.


Jag har lärt mig så väldigt mycket under de här fem svåra åren som passerat i mitt liv.
Det allra viktigaste jag lärt mig är att man alltid måste ta hand om sig själv först.
Jag har alltid tagit hand om andra först , sen mig själv.
Men sen i Mars i år har jag verkligen försökt att prioritera mig själv utan att verka Ego.
Det är en konst, men ett måste när kroppen tar stryk.

Det blev helt enkelt för mycket..................................

Mina destruktiva år med allt skit och helvete som det medförde.
De extremt jobbiga rättegångarna.
Anmälningarna till Soc.
Hans frisläppning åtta månader efter.
Mammas insjuknande i cancer.
Mammas kamp från början till slutet.
Begravning, sorg, smärta.
Min sons ansiktsförlamning.
Min bästa väns bröstcancer besked.
Hennes cellgifts jävla skit behandling som pågår..
Min pappas hjärtinfarkt och stora operation.
Min egen gallstensoperation.

Hur mycket ska man orka ?
Mitt svar är att jag trodde att jag fick min skit och sorg när X slog mig blå både utvändigt
och invändigt.Mitt svar var fel.
Man orkar , man klarar , man måste.

Jag klarade allt, men tillslut blev besöken på Akuten allt tätare.
Högt blodtryck.
Känsel bortfall i fötter, händer.
Extrem yrsel.
Synbortfall.

Inga fysiska fel på mig sa läkarna.
Alla prover var bra. Borde nog vila.Ta det lugnt.

Inte en enda gång under de sju ggr som jag fick åka in akut blev jag erbjuden samtalsstöd.
Jag såg ju frisk ut.
Man kan inte se på en människa om den är frisk...inuti...sa jag..
Men skickades hem.
Plågad av yrsel varje dag i tre månader gjorde jag allt som stod i min makt för att hitta felet.

Optiker
Öron--kristallsjukan läkare.
Ögonmottagning.
Yoga.
Avslappning.
Massage.
Helgenomgång av blodprover.

Tillslut fick jag en läkare som konstaterade Utmattning.

Jag behövde lugn och ro.Vilket är väldigt svårt för omgivningen att förstå, när man på utsidan ser frisk ut.
Varje dag sen den tjugonde mars har jag nu försökt att ta en dag i taget.
Tyvärr på bekostnad av annat.
Jag har inte orkat träffa vänner, jag har inte orkat umgås.
Men nu..sakta ..sakta känns det som om kraften börjar komma åter.
Min bästa vän genomgår i morgon sin sista cellgiftsbehandling.
Jag har inte orkat stötta henne som jag önskat att jag borde.
Men jag har funnits där, även om mina egna moln skymt allt för länge.

Mitt råd och önskan till er som läser.
Dela med er av er sorg och glädje till andra.
För vissa känns det svårt att dela med sig av sorg.
Men jag är övertygad om att det alltid kan hjälpa någon i liknande situationer.

När mamma dog fick jag själv uppleva döden på nära håll första ggr.

Det gjorde ont.Mycket ondare än att få fyra sparkar i ryggen liggande i fosterställning.

Döden var skrämmande men just då en lättnad över att slippa se mamma lida i plågor fullproppad med lugnande skit och morfin.
Många av mina vänner har mist en förälder, men jag har aldrig hört någon prata om det direkt.
Kvinnomisshandel och död är nog det vi pratar minst om.
Jag har genomgått båda nu.
Olika trauman, men inget unikt.
Det händer dagligen runt om oss.
Finns om någon vill prata om dessa ämnen.

Öppna upp er och dela med er..Det kan hjälpa.
Min yrsel hjälptes delvis av en fb vän som skrev om yrsel.
Tacksam för det blev jag.

I morgon finns mina tankar hos dig M.
Kämpa på sista biten nu..Allt kommer att bli bra denna gång.Jag vet det .

Önskar er en fortsatt härlig sommar.
Kram P

Söndagen har passerat i glädje.
Offerkofan är kastad och jag känner livet i mig.
Härlig känsla det där, att känna livet i sig.
Plötsligt slår det mig hur mycket tid, ork och grubbel jag lagt på att älta...BAD THINGS..


Bort med BAD THINGS...In med GOOD FEELINGS..

Jag har haft lite " renovering " hemma.
Är det något som jag är ganska så bra på så är det att fixa hemma.
Ensam. Jag spacklar, målar,fixar och rensar, och rensar lite till.
Sen blir resultatet väldigt bra , och jag känner mig nöjd.

Borde bränna lite kalorier på annat håll, men att fixa hemma kan vara
nog så " svettigt"..

Projekt " "spel-- bara vara i rum"" till barnen är färdigställt .


Jag har ju förmånen här i livet att äga ett hus ensam och ha tillgång till
sex rum och kök med trädgård och uterum.
Även om det är jobbigt ibland att "driva runt" härligheten själv eftersom jag dessutom curlat mina små balsam sen de var små, så är jag tacksam över platsen vi bor på.




Jag övar mig just på att vara TACKSAM över det jag har.
Och att vara TACKSAM över var jag har innebär återigen att jag måste öva mig i att skita i
JANTE ..Skit i Jante, skit i Jante ...

Så nu är ett rum fixat i alla fall och min son är mycket nöjd.
Han invigde rummet idag med sin julklapp från morfar ett PS3.
( min stora juvel är nöjd hon med )

Hans snälla mamma , dvs jag, har vid ett aningen förvirrat ögonblick gått med på att han dessutom fick köpa PS3 spelet GTA , rekommenderat från 18 år.

När jag handlade det idag på ett av stadens större media utbuds kedjor tittade killen i kassan på mig och sa : -Du vet att det där är rekommenderat från 18 år va ?..Sen drog han en blick åt sidan.
Där stod min son , nio år och fem månader.
Jag svarade, -Ja jag vet. Jag har sett varningarna om  droger, sex och våld.

Bra säger killen. Jag måste säga det till er, annars kan jag få sparken.
Ok, tack säger jag.

Samtidigt så tänker jag på allt som " kablas " ut idag på bästa sändningstid i TV.
Nyheter fyllda med våld, krig, svält, våldtäkter och barn som far illa.
Bilder dagligen på blodbad i mindre välställda länder.
Bilder dagligen på undernärda barn som svälter.
Bilder på elände som kallas NYHETER.

Tänker på mina egna bilder hemma , på mina skador som mina barn faktiskt har fått tagit del av.
För att förstå.För att läka.
(Jag rådfrågade givetvis barn kurator innan jag visade )-

Jag lämnar butiken med min son, med spelet som innehåller våld, sex och droger.
Tänker att det kanske inte är det bästa köpet, men vet att världen är mycket grymmare här ute på riktigt än på ett PS3 spel köpt från en av stadens större Media butiker.

Jag lär barnen att skratta, att gråta, att vara öppna, att prata, att ärlighet varar längst, att kramar är bra och att skolan är viktig.
Med kärlek och sunda värderingar kan man komma långt.

God natt och tack för er tid..
 Pernilla

Godkväll..

I dag har jag spenderat min dag i Stockholm.
Ännu en erfarenhet rikare.

I Maj 2011 när jag inte visste vilket som var upp eller ner började jag 
att "studera" mitt egna jag på MTGruppen i Stockholm.

Jag hade varit vilsen en lång tid och efter att X som jag levt med en period av mitt liv hade
häktats kände jag att det var dax att ta tag i mitt liv.

Jag hade inte då insett att det fanns effektiva sätt att jobba på med sitt JAG.
Jag hade gjort försök hos psykologer, kuratorer och andra "ledsagare" utan att ens förstått att det 
var JAG själv som var tvungen att göra jobbet för att hitta "hem igen".

""Det är inte hjälpen i sig som läker dig. Du måste själv lära dig att använda din hela kapacitet av dig själv ""

Sagt och gjort. I MAJ 2011 beslöt jag mig att göra en investering i min självkänsla.
En resa som varit jobbig, rolig, krävande, spännande, lärorik och framför
allt väldigt utvecklande för mig.



Världens bästa "bok""


















Det har nu snart gått två år sedan jag DÅ helt vilsen steg in och satt mig hos min Vägledare Yvonne.
Då kunde jag gråta en skvätt, skämmas en stund, klaga en del, gnälla och oja mig över det mesta .
Det var då. Då kunde Yvonne ge mig en servett för att trösta mina tårar.
MEN det skulle inte vara det som hjälpte mig.

Att tycka synd om sig själv hjälper föga.
Visst har det varit tråkigt att jag levt i en desstruktiv relation med slag , sparkar och hot.
MEN det har även lärt mig mycket om mig själv och gjort mig till en jag är idag.

Idag och framåt när jag är på MTGruppen går de ganska hårt på mig vilket jag fick erfara idag.
Det kan vara tufft att höra någon "stark människa " tillrättavisa dina brister"".Men det känns otroligt bra efteråt.
Ord som : Pernilla , det är inte synd om dig, kan vara tungt att höra om man har en mycket otränad självkänsla.

Jag gråter en skvätt ibland nu med. Jag gnäller en del och jag har mina "hellre sova dagar".
MEN jag försöker alltid se min egen del i det som sker.Och vad kan jag förbättra.

Att älskade mamma lämnade oss är en helt annan sorg <3


Har man en aningen tränad självkänsla tar man det annorlunda.
Jag har tränat upp mig. Jag är på GOD väg att lyckas ända fram.
Och jag är enormt TACKSAM över att jag var så MODIG som vågade anmäla X och gå hela vägen. Det var BRA gjort av mig, och det visar att jag tar ANSVAR för mitt liv och mina handlingar.


Glöm aldrig bort att det är DU som bestämmer hur DITT liv ska se ut.
Ta ditt ansvar över dina handlingar ..

Kram från en mycket starkare Pernilla

Jag tar ansvar.
Jag är modig.
Jag är bra .
Jante..släng dig i väggen.
Offerkoftan är kastad.