söndag 4 september 2011

Bevis..

Att skaffa sig bevis när de hårdaste slagen kommer verbalt , är inte lätt.
Jag gjorde tappra försök att spela in via mobil och kamera.
Men när den 5 e mobilen  blev sönder trampad eller iväg kastad så kändes det rätt lönlöst.
Tror det gick  2-3 kameror med. Jag ringde polisen flera ggr för att fråga hur jag kunde göra, men det fanns ingen hjälp att få så länge jag inte gjorde en anmälan. Och alltid frågade Polis: Har han slagit dig.?
Ja, brukade jag svara.Han slår mig verbalt. Jag gräver ett djupt hål här hemma i parketten , och snart ligger jag därunder. Han förminskar mig.Vet inte om jag orkar upp.
Men på sådant finns det inget att "ta på " .Inga bevis alls.
Jag minns en ggr som X tom satt brevid mig och hånlog när jag ringde polis.
Han var så lugn så det var otäckt.
Men det fanns ju inga bevis, just då. Så han kunde vara lugn.
Jag samlade bevis i smyg.Jag tog bilder när han inte såg och la in dem i datorn.
Mailade bilderna till min mail, och tog sedan bort dem från datorn.
Det kunde se ut så här ...



Eller så här


Men vanligast var det här


Det finns säkert många därute som undrar varför man inte går som kvinna .
Jag säger att man ska gå vid första slaget eller kränkningen, men jag vet att det är betydligt svårare än så.
Den som slår eller kränker är ju inte hel rutten.Självklart är han det, men det finns ju saker som håller en kvar.
I mitt fall så var jag kär i den "ljusa" X. Den ljusa X var trevlig, mysig, väldigt hjälpsam och rolig.Den mörka X var motsatsen.Jag hade ju en naiv tro om att om jag bara var lite snällare, och lite mer hjälpsam, så skulle den mörka X försvinna. X brukade även säga till mig..Pernilla , du har inte varit tillräckligt snäll..
Till saken hör också att jag var väldigt förtjust i alla hans vänner och familj.Det gjorde det hela ännu mer komplicerat. X fungerade ju med dem..Varför inte med mig? Det måste vara mig det är fel på .Och självkänslan föll, och självförtroendet föll..Det var inte mycket kvar av mig den där vinterdagen i Februari.När mitt liv fick lugn, men påbörjade nästa fas av smärtsamma minnen.

Mitt råd..Fotografera, visa upp era blåmärken på vårdcentral .
Sätt datum på korten. Fotografera gärna framför Tv, n..Text tv om det går, så du får med datumet i bakgrunden.
Visa för någon.
Jag hade inga datum som var exakta.Jag hade ju mailat dem , då byts datumet.Datumen är väldigt viktiga vid en rättegång.

Kram till er..




10 kommentarer:

Helena sa...

Min första,spontana tanke är bara...J-vla AS, j-vla IDIOT!!! MAN FÅR INTE GÖRA SÅ!!!

Är mållös... blir förundrad...fan, vad orättvist...

Otroligt att du orkade dokumentera det mesta och blev betrodd, trots allt slit som ligger bakom...SÅ j-vla BRA!!!

KRAMAR!!! <3 <3 <3

Agnes sa...

♥ ♥ ♥

Sofia sa...

Känner att man KAN hata någon man inte känner...
All kärlek till dig! Du är så mycket bättre än honom, och du är starkare än vad du varit på länge! <3 <3 <3

Anonym sa...

Jag tycker att du är så modig som har gått igenom och vågat att sätta dit honom, inte så många som vågar och orkar göra det. Hoppas dock att han får hjälp med att ta tag i sina problem så att han inte fortsätter i samma bana när han väl kommer ut. Hoppas att han komma till den punkt då han förstår och blir medveten om att han har problem och vill ta tag i dom.

All styrka och kärlek till dig Pernilla. <3

kram från Kaisu

Pernilla sa...

Tack fina ni ..
Tyvärr inser inte X att han har problem.
Hade han erkänt, så hade han fått hjälp.
Men han nekade tyvärr på alla 13 åtalspunkter.
Då får man ingen hjälp.Fängelse hjälper inte dessa människor.De behöver vård.
Kram

Anonym sa...

Pernilla, kärlek till dig. Skriv en bok!!!!!!/Christine.

Pernilla sa...

TACK Christine..Kärlek tebax :)

Anonym sa...

Tyvärr är det omöjligt att hjälpa någon som inte vill ta emot hjälp. Men var stolt över att du tog dig ur ditt förhållande. Ditt liv är ditt nu - inte hans längre.

Anonym sa...

Vet mr X föräldrar hur det ligger till?

Pernilla sa...

Hej anonym. X föräldrar vet.Men de vill inte se.Jag försökte innan jag anmälde att berätta för dem . Via sms iof.Men de kändes inte vid alls.De var med under hela rättegången..

Välkommen

Välkommen till min blogg!

Här kommer ni bla kunna läsa om hur jag gick vidare i livet efter ett snedtramp. Att hitta glädjen i livet och att lära sig att peppa sig själv till det bättre. Allt går om man vill. Bara man ger sig fanken på det! Jag kommer också att skriva om inredning, glädjeämnen och den vackra stad jag bor i.. . Take it or leave it...




Prenumerera