Under tiden jag levde i min destruktiva relation så upplevde jag trötthetssymptom, förvirring och nedstämdhet.
När den "avslutades " kom jag i nästa fas.
Kroppen sa ifrån.Jag var nog helt slut på allt, men trodde att jag snart skulle vara "på benen " igen.
Vilket visade sig vara helt fel.
Jag hade svårt att acceptera att mitt liv blev förändrat.Från en dag till en annan.
Det var ju inte bara så att X "försvann" ur mitt liv på några timmar.
Jag hade ju ett liv med X .Hans möbler, kastruller, bestick, kläder, foton ..mm skulle jag nu "packa" ner och ut ur mitt liv. Det kanske låter enkelt, men på det mentala planet är man vid det laget helt slut.
Minns att jag började lukta efter några dagar.Visste inte om det var dag eller natt.
Satt här hemma och var håglös och apatisk.Tänkte ..Vad hände..Vad händer.?

JAG SKREV :
17 feb 2011 kl 16.09
Sovit en timme eller två.
Måste duscha, tror jag börjar lukta.
5 dagar sen. Orkar inte.
Inte viktigt, nu.
Inte hungrig,inte alls.
Skönt , alltid något.
Tiden går, fast det känns som om den stannat.

Jag fick ingen hjälp från "myndigheter" eller polis.Man får be om hjälp om man ska ha någon.
De som blir häktade erbjuds präst, kurator eller annan vård.
Jag erbjöds ingen. Och jag orkade inte heller söka någon.
Jag hade ju mina underbara vänner Maria, Helena, och Jennie..Men första tiden ville jag nog bara vara ifred från vänskapen. Min familj visste då fortfarande inget.
Men tiden gick , och rättegången närmade sig. Jag "vaknade" och tiden gick.
I maj sa dock kroppen ifrån.
Var på IKEA och fick yrsel, andnöd och en fruktansvärd magvärk. Kunde inte stå upp.
Super snäll personal och vänner hjälpte mig att ringa ambulans.
Hyperventilerade på väg till sjukhuset och det kändes som om jag skulle svimma.
Maria och Jennie kom till mig. Pappa var dock snabbast.Tror han var där snabbare dit än jag själv.:)
Åh vad jag älskar mina föräldrar ..
Stressymptom sa läkaren. Låg där och kände mig ynklig igen.
Förstod då att man måste vara rädd om sig.
Allt har sin tid och såren läker, men långsamt.
Nu har jag förstått hur viktigt det är att "ta hand" om sig själv och lyssna på kroppens signaler.

Lita på magkänslan.
Lita på fysiska symptom.
Allt går, vissa saker tar bara lite längre tid.
Men nu är jag på G :)
Kram

Bästa systrarna fanns återigen vid min sida.Vänner att alltid räkna med .Love You.