torsdag 17 november 2011
Blandade känslor....
00:11
Hej..
Tack för att just du tittar in här.
Jag tänkte fortsätta "prata" lite om domen som jag sakta tar mig igenom.
Jag har ju redan varit en del av den.
Jag har upplevt den, men det är ändå tungt att läsa raderna som faktiskt handlar om mig.
13 långa åtalspunkter, där jag tappert har försökt att så noga och detaljerat försökt beskrivit allt jag kommit ihåg.
Ibland har det brustit.
Ibland slutade hjärnan att fungera.
Datum och årstider, höst , vinter, sommar, vår.
När, när, var ?
Frågor som söker exakta svar.
- Antal sparkar Pernilla ? Vid tillfället i hallen, som du uppgav, i X lägenhet.
Antal sparkar, jag tänker, jag minns, jag tänker och svarar två, eller tre kanske.
X försvar säger - Två eller tre? -du minns alltså inte. Här kan man inte gissa.!!
Jag tänker tyst om hans försvar....Förhelvete, han sparkade mig i magen, jag minns inte hur många ggr.
Räcker det inte ATT han sparkade mig ?
Följd frågor som : Hur länge hade du ont ?
Jag funderar och tänker ( det är två år då sedan just den händelsen inträffade) , svarar sedan fem -sex dagar kanske.
De där "kanske" är inte tillräckliga svar, men åklagaren nöjer sig .
Jag känner mig varm och svimfärdig.
Hans försvar tågar på , och pressar mig med datum till det yttersta.
Jag försöker behålla mitt lugn , försöker att vara saklig.
Det brister , jag orkar inte, behöver luft, tittar bort mot X och hans försvar. Tillsyntes oberörda.
X hade vid tillfället slitit sönder min tröja och den hade jag sparat som bevis.
Vid ett annat tillfälle som jag redan nämnt här i bloggen, då han kastade en radio på mig, så hade jag en turkos klänning på mig på fotot.
X uppgav att han var oskyldig till det med och att kortet inte tagits så länge vi känt varandra.
Hur går det att bevisa?
Jag ringde Stadium där klänningen var inköpt, och i deras egna märken finns det datum i lapparna när kläderna är gjorda, och på min lapp i min klänning stod det 09, alltså 2009.
Stadium säljer inga kläder innan deras datum i kläderna.
TACKsamt för mig.
När jag läser så är det blandade känslor.
Jag blir arg,ledsen, frustrerad och arg igen.
Sen kommer några tårar och jag mår illa.
Vill så gärna komma vidare i livet, långt bort från detta.
Det är dock en del av mig och jag jobbar ständigt för att förbättra min inre styrka som människa.
Och jag läser hur min vän som då var tillsammans med X bror medgett att hon nämnt för brodern hur X behandlade mig , och att de då bestämde sig för att under en period inte umgås med X och mig.
Jag läser även att brodern berättat vad flickvännen sagt till (x och broderns )(deras gemensamma mamma), men inget hände.
Det var ett enkelt sätt att fly problemet.
Jag läser min frisörs uttalande om mina "kala fläckar" i hårbotten och mår illa.
Jag var "kär" i en man som slet bort hår från mitt huvud.
Jag tog det, jag levde så.
Det är så svårt att förstå det nu, men då, det var något helt annat.
Jag försvarade mig med att barnen och jag lekt och att de råkat få tag i mitt hår.
Hon trodde inte på det..
Och tack snälla fantastiska du , för att du vågade vittna.
Jag satt i löshår och fortsatte leva med X.
Känslan att inte räcka till och att aldrig duga, bleknar sakta.
Jag har en bit kvar..Men jag ser målet där framme..
Livet pågår ju här och nu........
.......................................................................................
Nu till lite glädje.............
Mina små liv här hemma håller mig igång , men det är av glädje.
Nu ska sonens rum bli fint och idag inhandlades det kuddar från MIO..
Vi är ju lite fotbolls tokiga så givetvis skulle sonen ha en fotbolls tapet.
Tänkte att det inte skulle passa med kuddarna, men det blev superfint.
Med målet inställt på CAMP NOU, så kommer man långt :)
Kram och god natt...................
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
5 kommentarer:
Åhh jag ryser när jag läser, får gåshud och minns tillbaka när jag satt där själv, i ett av rummen på Tingsrätten. Minns inte vad som sades minns bara känslan av att ingen trodde på mig. Han mitt ex hade fått mig så långt er på botten att jag inte visste om jag förtjänade slagen eller om det var fel det han gjorde. Jag minns att jag satt där och tänkte under tiden som han berättade sin historia om vad som hänt.. att kanske är det mitt fel? Kanske bad jag om det? Kanske är jag sjuk och behöver hjälp...
Usch jag blir arg när jag tänker på hur han kunde få mig att tro att det skulle vara mitt fel att jag skulle vara den sjuka av oss...
Jag är fortfarande lika tacksam för att du skirver och berättar om det du gått igenom. Jag har börjat bearbeta det som hänt mig med, jag har pratat med min nuvarande man om det som hänt, han visste om de stora delarna men inte allt.
Tackvare dig och din styrka så har jag vågat berätta och prata ordentligt om det som hänt mig. Jag skäms inte för att ha blivit slagen, men jag vill/ville inte prata om det för det gjorde för ont.
Men nu kan jag med små små steg börja bearbeta allt, jag läser här hos dig för att våga minnas det som hänt mig.
Jag kommer för alltid vara tacksam för att du hjälper mig, tack!
Du anar inte hur mycket det betyder. Jag trodde inte att jag skulle bli så här påverkad (misstänkte men visste inte).
Jag kan inte förstå hur tufft det måste vara för dig att skriva ner allt det här, men du är stark och jag är tacksam för att du är så stark!
Tusen tack för att du skriver och berättar. Kram
Blir så otroligt glad att du känner att jag kan hjälpa dig :)..Om du vill får du gärna höra av dig på hippahem@live.se...Varma kramar Pernilla
Tycker att du är en fantstisk människa! <3
Läser fortfarande din blogg och kan fortfarande inte förstå och tänka mig allt du gått igenom och stått ut med.
Du berör så oerhört med det du skriver.
Kämpa på Pernilla
Kramar Cici
Tack snälla ni för ert stöd ...Det värmer ..Kram
Skicka en kommentar