tisdag 1 november 2011
Bilder..glädje och sorg..
00:29
.Bläddrar bland mina bilder och försöker radera, spara eller kasta .
Funderar mycket över bildernas värde och känsla .
Glädje , barnen, sommar, klippor, hav, skratt och kärlek.
Och så då och då några bilder med inslag av sorg, rädsla, tårar, smärta och blåmärken.
Jag tittar på mina bilder och minns både glädje och sorg.
Och det är nog det som har varit svårast att ta in .
Det som jag ville förtränga , slå ifrån mig.
Som tillslut blev så outhärdligt att jag tvingades agera --eller..falla.
Och kanske aldrig resa mig igen.
Jag ringde polisen så många gånger.
Pratade med dem, tvekade, ville, ville inte .
Jag ville ju tro att X skulle ändra sitt beteende.
Jag skrek åt honom sista söndagen tillsammans: VAD I HELVETE ÄR DET SOM ÄR FEL ??
Jag hade mailat polisen , och i början på Januari ringde de upp och pratade med mig.
Jag fick ett nummer som jag lovade att ringa .
Jag väntade, och väntade, och avvaktade.
Jag ville inte, men jag var tvungen
Efter en 40 års fest jag varit på i slutet av Januari förstod jag att det inte skulle fungera länge till.
X var hemma , han messade och ringde oavbrutet och när han meddelat att han hade en "lakej" utsänd på festen samt att han och en vän var på väg dit så blev det obehagligt.
Jag bestämde mig att ringa numret jag fått.
Gunilla svarade , jag gick dit på Fredagen.
X hade förföljt mig , så han visste jag varit där.
Jag visste att han visste att jag hade varit hos polisen.
Det var därför jag vågade ställa mig upp ( utan att spela död längre), och skrika orden.
Jag visste att det skulle få ett slut, men inte när.
Det blev Lördag , och det blev Söndag.
Det blev måndag.
X var med min son på hans fotbollsträning, jag fick rosor av X, vi åt Thai mat på kvällen.
Jag bet i hop , jag visste att slutet var nära.
När X klev ut från mitt hus på morgonen den 8 februari , så var det för allra sista gången.
Jag tittar på mina fotografier.
På de glada, på de sorgsna .
Minns ett kaos, men minns även glädje i barnen som trots allt levde tillsammans i 3 år.
Bilder kan ljuga, men vissa bilder finns även lycka i .
Men när sorgen och mörkret tog över , då var jag tvungen att låta mitt omdöme ta vid.
Och känner lycka i att jag valde att låta X gå genom min dörr, så jag kunde börja min nya resa,
till mitt nya liv.
Till alla er som lever med glädje blandad med hat.
Till alla er som lever med en som säger att han /hon älskar er, och sedan kränker er i form av verbala påhopp, kränkningar eller slag.
Till alla er vill jag säga att det finns ett ljusare liv bakom den förvirring som man lever i .
Det är tungt, det är hårt och svårt.Och fruktansvärt uttömmande av energi .
Men det går, ge inte upp.
Det blir sömnlösa nätter, mörka ringar under ögonen, väldiga oro känslor blandade med en rastlöshet över vad som komma skall.
Men jag lovar med tiden går solen upp igen, även bakom de mörkast molnen.
GOD
NATT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
0 kommentarer:
Skicka en kommentar