Hej ..


Bloggar alldeles för sent allt som oftast.
Dagar och kvällar rullar på och jag önskar mig fler timmar på dygnet.
Igår kväll fick barnen och jag spontanbesök av fina vänner , så det blev alldeles för sent bloggande då med.
Men , man ska ta vara på sina vänner och det var super mysigt att ha dem här.


Idag hade sonen lite svårt att somna, han ville se på tv, dricka vatten med kolsyra i ;), spela DS, prata om Zlatan. Det han inte ville var att sova. Inte alls. Så det blev en trött liten kille som tillslut somnade i mammas säng , för en liten stund sedan.


Har lite svårt för gränssättning :)..Vill gärna "ge" barnen så mycket jag kan av min vakna tid, och har oerhört svårt att säga till på skarpen : Nu lägger du dig ner och sover.
Kanske därför att de "kör" lite med mig också :)...


Minns ju själv när man inte kunde sova när man var barn, och man fick komma upp i soffan..Det var ju LYCKA ..


Jag får nog bli lite mer tydlig vad som gäller i vissa lägen :)
Som människa har man alltid saker att jobba mer på , och som mamma känner man sig inte fullt lärd i sin föräldrar roll. Kanske blir man aldrig full lärd ?. Eller måste man bli det ?
Kanske är det bättre att jobba på att bli tydligare i stället.


Det är så lätt att prata klokt i livet, det är så lätt att döma andra som gör si eller så , men när man kommer till sig själv, då är man plötsligt lite svajig med hur man ska agera i vissa situationer.


Hur många ggr har man inte haft åsikter om andra?
Jag har lärt mig så mycket på min krångliga väg från X.
Jag tänker mig för och försöker att inte döma någon utan att ta reda på fakta först.


Det är så många som har undrat hur jag kunde haft det så här hemskt och tokigt.
Det syns inte alltid på människor hur de mår, och det gamla talesättet : Mina ögon kan tindra, min mun kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se. Den stämmer faktiskt väldigt bra.


För hur många av oss vet hur alla på gatan där just du bor har det innanför väggarna, bakom stängda dörrar.?
Man hälsar och hejar och frågar den vanliga frasen: -Allt bra ? Och man får alltid samma svar.- Bara bra här, själv då ?


Sorg syns inte alltid hos människor, i mitt fall hade sorgen nog blivit för tung att bära inombords, jag tror att min sorg tillslut rann över mig och att människor slutligen kunde läsa av mig.
Jag levde oerhört pressat och ångest laddat.


Fick ett mail av en bekant för att tag sedan, hon skrev- Pernilla , när jag mötte dig sist , då såg du verkligen eländig ut. Jag tänkte att du inte mådde bra .
Och det stämde så bra , för min sorg hade satt sig i hela mig och ville bara UT.
Men så långt ska det inte behöva gå- Det gör för ont. Det blir för svårt.


Utan att "lägga" sig i för mycket , kan man ha ett extra öga öppet på sin omgivning.
Känns något fel ? ..Tveka inte att fråga . Du kan rädda liv ...


Kram och god natt..//Pernilla















ps....Ni är så många som läser , och jag är verkligen så väldans tacksam över det.
Jag bär på en historia,den är sann, och den måste ut för att hjälpa andra....
Vintervarmaste TACK..