söndag 6 november 2011
Regler ....
21:47
Veckan har återigen nått sitt slut och Söndagen har passerat i glädje.
Dottern har spelat Fotboll och eftersom vi är en familj som älskar fotboll, så har det varit glädje.
Glada tjejer som har kämpat tillsammans som ett lag.
Att jobba tillsammans som lag är en bra erfarenhet genom livet.
Brukar säga till mina barn att det är bra med lagsporter för det ger så mycket tillbaks.
Gemenskap, glädje, vänner, och ansvar.
När jag levde med X gick mycket ut på att tävla.
Jag jämfördes i allt och med allt.
X ville gärna ha mig på ett visst sätt, men jag var ju jag.
Det var svårt att alltid passa in , och på slutet struntade jag i det , för jag orkade helt enkelt inte .
X kunde vara väldigt snäll och säga fina ord till mig mellan varven.
Men jag kunde också bli jämförd med div andra.
Han kunde tex nämna vad han tyckte om, och kritisera mig om jag inte var som han tyckte.
Fast bara då , när han gick in i sin roll som den "mörka " X.
Det var stora skillnader på mörka och ljusa X.
Jag höll verkligen helt på att tappa hela mitt förstånd emellanåt.
Det gick helt enkelt inte att hänga med i svängarna.
Jag har ju nämnt innan hur han kunde säga till mig saker som : Ska du ställa dig upp med den där feta kroppen, eller titta på dig så fet du är, folk skrattar åt dig.
I nästa minut kunde han fråga om vi inte skulle äta pizza eller någon annan snabb mat.
När jag vägrade då för att han kallat mig ovan saker så blev han arg för det och kunde fråga varför jag anklagade honom för saker han inte hade sagt.
Och om JAG då inte åkte och hämtade ex pizza då , då blev han ännu mer verbalt elak.
Då kunde följderna bli att jag var så vet att jag inte ORKADE ut i bilen.
Sen kunde det svänga fort och jag var världens finaste ..
X spelade ofta på mina känslor och det kunde låta ungefär så här :
Dottern har spelat Fotboll och eftersom vi är en familj som älskar fotboll, så har det varit glädje.
Glada tjejer som har kämpat tillsammans som ett lag.
Att jobba tillsammans som lag är en bra erfarenhet genom livet.
Brukar säga till mina barn att det är bra med lagsporter för det ger så mycket tillbaks.
Gemenskap, glädje, vänner, och ansvar.
När jag levde med X gick mycket ut på att tävla.
Jag jämfördes i allt och med allt.
X ville gärna ha mig på ett visst sätt, men jag var ju jag.
Det var svårt att alltid passa in , och på slutet struntade jag i det , för jag orkade helt enkelt inte .
X kunde vara väldigt snäll och säga fina ord till mig mellan varven.
Men jag kunde också bli jämförd med div andra.
Han kunde tex nämna vad han tyckte om, och kritisera mig om jag inte var som han tyckte.
Fast bara då , när han gick in i sin roll som den "mörka " X.
Det var stora skillnader på mörka och ljusa X.
Jag höll verkligen helt på att tappa hela mitt förstånd emellanåt.
Det gick helt enkelt inte att hänga med i svängarna.
Jag har ju nämnt innan hur han kunde säga till mig saker som : Ska du ställa dig upp med den där feta kroppen, eller titta på dig så fet du är, folk skrattar åt dig.
I nästa minut kunde han fråga om vi inte skulle äta pizza eller någon annan snabb mat.
När jag vägrade då för att han kallat mig ovan saker så blev han arg för det och kunde fråga varför jag anklagade honom för saker han inte hade sagt.
Och om JAG då inte åkte och hämtade ex pizza då , då blev han ännu mer verbalt elak.
Då kunde följderna bli att jag var så vet att jag inte ORKADE ut i bilen.
Sen kunde det svänga fort och jag var världens finaste ..
X spelade ofta på mina känslor och det kunde låta ungefär så här :
”Välj mellan mig och din mamma!”
”Om du verkligen älskade mig så skulle du stanna hemma och inte springa ute med dina väninnor”
”Om du inte går ner i vikt så lämnar jag dig!”
”Du tänker bara på dig själv! Vad ska jag göra när du bara bryr dig om dina barn ??”
”Om du verkligen älskade mig så skulle du stanna hemma och inte springa ute med dina väninnor”
”Om du inte går ner i vikt så lämnar jag dig!”
”Du tänker bara på dig själv! Vad ska jag göra när du bara bryr dig om dina barn ??”
En annan variant var att han vägrade visa ömhet om jag inte gjorde som han sa.
Han hade mycket svårt för min X man. Dvs pappan till mina barn.
Han kallade honom så verbala saker som att han hade blöjor på sig och att han skulle vara världens sämsta pappa. X avskydde mina barns pappa och varje gång som barnen fyllde år var en pärs.
Vi fick hyra lokal till barnen , då X vägrade att barnens pappa skulle komma hem till oss.
Jag fick mig en lektion i hur jag skulle bete mig mot honom så att X skulle vara nöjd.
Jag vågade inte prata med honom i telefonen, för X lyssnade alltid noga då , och märkte vartenda ord som sades. Han kallade barnens pappa för Pampers ......., och varje gång vi skulle ses vid kalas eller lämningar av barn frågade X om jag fått ner honom i diket än..??
Det var en av reglerna som X skrev på min vägg i sovrummet.
Regel nr 3 : Diket = jag skulle få ner mina barns pappa i "diket" som han kallade det. Det var väldigt frustrerande för mig att höra det varje gång som jag hade någon form av kontakt med barnens pappa.
Jag ville att vi skulle ha en bra kontakt för barnens skull, men det var helt omöjligt.
Självklart var X väldigt trevlig mot barnens pappa när de sågs , och skulle aldrig i någon form visa sig i dålig dager som det heter. X var tvärtom väldigt trevlig , överdrivet ..Minns en gång vid ett kalas i lokalen. Barnens pappa och jag skulle dela på inköpen till kalaset och jag hade glömt saften..
Det fick jag "äta" upp när jag kom hem , må ni tro.
Den där jävla saften fick jag höra om tills jag spydde. Det kunde låta så här: Fy faan vad pinsam du är Pernilla, hur i helvete kunde du glömma att köpa saft..Så enkelt , en grej och du glömmer ..Ha ha ..Du är verkligen patetisk , looser, nolla. Vet du nu skrattar de åt dig, nu visar du att du är skadad i hela huvudet..
Det blev ju till att försöka vara skärpt så att säga.
Glömma något var bannlyst. Det var nog därför jag var så jäkla "snäll" hela tiden med. Behövdes något då fixade jag det. Minns när X barn behövde skrivbord, och vi åkte till IKEA och JAG köpte vad de behövde.Självklart skulle de ha samma som mina barn hade hemma hos oss. Jag försökte verkligen.Efter kunde X ringa sin mamma och berätta om hur snäll jag varit som köpt skrivbord till hans barn.
Och visst var det snällt , givetvis ville jag ha frid hemma. Jag unnade verkligen X barn samma som mina, tro mig, jag kämpade för det. Men ibland tyckte jag att X själv kunde lägga en liten peng på deras saker hemma hos oss.Jag ville så gärna att allt skulle fungera , och jag tyckte verkligen så mycket om X barn. Och jag saknar dem.
Ni kanske undrar hur "dum" får man vara ??
Skit i och köp , och man kan inte köpa kärlek.
Jag vet allt det där, men när man lever i ett destruktivt förhållande som jag gjorde på en sådan psykopatisk nivå ( om jag kan uttrycka mig så ) ,då gör man ALLT för att personen i fråga ska vara så NORMAL mot dig som möjligt. Det är ju det som är luften man andas i .
Man älskar en sida och är fasansfullt rädd för att den andra ska komma fram.
Man hänger i och suger åt sig varje sekund av "tacksamhet" som sin egen givmildhet ( dumhet) kan ge.
För när man tappar kontrollen själv, då är man körd.
Jag var så jäkla körd så många gånger "när jag felat"
När X kunde ägna en hel vecka åt att planera vad vi skulle göra förmysigt till helgen och så råkade jag säga eller göra fel och PANG så var allt kört.
Då kunde han springa härifrån , han sprang i väg,eller tog bilen. Ringde mig och berättade vilken idiot jag var som hade förstört hela jävla helgen.
Sen kunde han ingående berätta om vilken annan sjukt snygg tjej som han hade på sin lista som han skulle vara med, mycket hellre än att vara med pinsamma feta mig.
Jag kunde ex ha glömt att köpa whiskey eller glömt att laga ett hål i hans byxor.Eller så sa jag fel sak, jag kanske pratade på fel sätt i telefonen med en vän el dyl. Jag fick vara på min vakt om jag skulle ha "tillgång" till den ljusa X. Han brukade uttrycka sig så ..Om du inte gör xxxxx, så får du ingen tillgång till mig ...
Det finns så mycket att berätta om , och så mycket som rör sig i mitt huvud. Jag har lämnat X , men mina erfarenheter vill jag dela med er, och ber er att se upp, lyssna och ta till er allt jag skriver. Det är så lätt att hamna i någons "våld" , och så väldigt svårt att ta sig därifrån.
Det finns så många som lever som jag gjorde, och genom att vi öppnar våra ögon och öron kan vi hjälpa andra. Tillsammans..
TACK för att ni kom ända hit..
Kram Pernilla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
3 kommentarer:
Peace & Love...<3
Befriande, vacker bild!
Du blir starkare för varje dag som går!!Härligt Pernilla,fortsätt så..du vet att som man sår får man skörda..då tycker jag INGET synd om honom...det kommer till honom,för eller senare!Då står du uppe i toppen på isberget,lycklig och tacksam för det liv du har!!ATT DU GJORDE DIG av med honom,är en lycka i sig...så du klarar det mesta vännen <3 <3..han är en stooooor jävla skit,som själv mår så jä*** dåligt, att han måste trycka ner andra...ett kok stryk skulle han få känna på..eller flera sådana....men stå på dig...många styrke kramar
Kram K
Åh...så frustrerad man blir...brrr!!!!
Men sen så sitter jag här och får tillbaka
ett leende när jag tittar på er fina bild och ser hur lyckliga ni börjar bli. Det gör mig så glad, Kramar till er allihopa<3
Skicka en kommentar