Har tillbringat kvällen med fantastiska vänner.
Så glad att de finns i mitt liv.
Stöttar och peppar varandra.
Äkta vänskap är inte fy skam ..


MARIA 
HELENA
JENNIE
KRISTIN
HELENE
ANNA
NINA
SOFIA


SOV GOTT 
I morgon är en ny dag och nya möjligheter ..
Det ska vi ta vara på ...K R A M

Fredag och helg.
Jag har haft en härlig dag och passat på att varit ute mycket i solen.
Laddat energi, och det känns bra.
Blir mycket tråkigheter att läsa om här, men det är så viktigt för mig att det kommer fram hur det är att leva som jag. På ytan ser allt bra ut , men innanför kan det vara ett rent kaos.


Och man undrar varför, hur kan en människa skada en annan människa så grovt, och ändå inte vara berörd?
Jag har googlat, jag har läst, jag har köpt böcker och jag har talat med kuratorer och psykologer.
Det finns en uppsjö av olika anledningar och symptom.
Jag ville att någon bara skulle tala om för mig att - Pernilla, det är så här..
Men jag fick aldrig något riktigt svar.Så många gånger jag försökt närma mig X med att han skulle förklara , att han skulle ge mig ett tecken.Han var alltid över mig, så jag fick honom aldrig sårbar.
Du är här nere, jag är här uppe förklarade X för mig ofta..Du är en B och jag är en A så är det.
Jag har förstått att det inte går att "bota" X så länge han inte själv är medveten om sina problem.
Han är så avskärmad för vad han gjort så att det är otäckt, och frågan kvarstår Varför?


Jag visste att det var bästa att "spela död" när han drog igång , men vid ett senare tillfälle precis innan han häktades så var jag så jäkla ledsen för mammas cancer , men han bara körde på .Jag flippade ur och skek: VARFÖR X VARFÖR, Svara mig , vad är det som är fel. Kan du inte bara bli "normal"?
X vek sig för någon minut, visade en liten liten svaghet , och sa några ord.
Kanske under denna minut förstod jag då varför. ..
De gjorde ont i mig för att jag är mänsklig..Han sa något skört under en minut.Jag blev berörd.
Han kränkte , förminskade och skadade mig under en lång tid, jag såg aldrig någon ånger.
Visst är det sorgligt..


Kram till er alla som läser.
Ha nu en härlig helg och njut så mycket ni kan.
Omge er av människor ni tycker om och kosta på er ett leende till någon.
Det kan räcka för att rädda någons dag..


Jag skev denna text under min relation med X.



Hur mycket kärlek det än finns genom en annan dörr


Fick en tanke
Något var fel
Fick en känsla
Det kom många fler
Konstiga saker
Jag inte kunde förstå
Hade varit bättre att genast gå..
Känslor som griper  tag
Människan blir svag
Det går upp
Det går ned…
Huvudet känns på sned..


Det ekar där inne 
Något vill ut
Det måste få ett slut


Hur mycket kärlek det än finns genom en annan dörr
Ska det inte kännas så här.
Hur mycket kärlek det än finns genom en annan dörr
Ska jag inte ta det här…


Skada mig inte mer
Sluta 
Jag orkar inte mer.
Jag vet inte vart jag ska sätta ner mina fötter.
Vill springa ut
Vill ta mig ifrån
Jag kommer tillbaks en dag
Du har gjort mig så svag..
Jag ska kräkas ut skiten en sista gång.
Och visa att tanken som var fel gav mig rätt. 

Det var stundtals bra perioder med X också.

Jag fick en "kommentar" här på bloggen från en som jag känner lite avlägset..Tack fina du för rörande ord föresten ..Hon skrev bla att hon inte kunde tro att det pågick innanför väggarna i mitt hus. 
Det är ju tyvärr så med den psykiska misshandeln. Att den inte syns, men känns för oss som varit i det.
Det syns inte , och syns det inte så finns det inte.
Det finns så många som har det som jag. Som lider i tysthet , med en "fasad" utåt som ska vara bra.
Jag ville inte i början att någon skulle veta. Jag skämdes .Tyckte att jag misslyckats. Det var skam, skam , skam.


Men när man blir utsatt för den kränkning varvat med "låtsas kärlek" som jag blev så klarar man inte att hålla allt för sig själv . Även om man förnekar det länge. Så länge som det går. Men tillslut går det inte längre. Tro mig. Antingen bryter du ihop fullständigt själv eller så kan du ge dig på den som plågar dig. Och då har den personen i fråga vunnit. För när du går över gränsen. Då är han/hon nöjd. Det är dit de vill få dig. Själv var X ganska noga med att psyka mig mer än att slå mig. Det syntes ju inte .Perfekt för honom.
Att jag då skulle behålla mitt lugn , när jag i själva verket var så slutkörd så att jag hade gjort vad som helt för att bara komma bort därifrån, var stundtals väldigt svårt.


Att samla bevis som jag tjatar om är inte så lätt. Dels för att du är kontrollerad, mer än du tror, och dels för att man bagatelliserar tillslut det man är med om. Men skjuter det åt sidan och samlar kraft till nästa smäll.
Jag struntade helt enkelt ibland i att "samla bevis" för att jag  ville ju inte kännas vid verkligheten som den var.
Jag ville ha X när han var bra. Jag tänkte att det blir nog bättre om jag gör si eller så.
Men det blev aldrig bättre, det blev bara sämre.


I mina "fattiga" försök att samla bevis på mina "blåa" dagar så blev det inte alltid den bästa fotovinkeln.
Hur lätt är det att själv fota en rygg, en baksida av ett lår eller i hårbotten ?
Och dessutom själv synas med sitt ansikte på bilden..!!
Jag hade så gärna önskat att någon hade varit här , innanför väggarna när X körde sitt "race".Att de fick känna som jag, att de då skulle förstå och komma mig in under min yta och förstå hur jävla jobbigt kränkande det var .Men det gick ju inte . Fanns inga som helt bevis på vad som hänt psykiskt. Bara min "story" och det är den som ni nu läser. 


Under rättegången hade jag ju mina "braiga" bilder ..Mitt problem var att jag inte syntes i helfigur alltid. Hur kunde man då vara säker på att det var jag ?. Och på ngt kort ifrågasatte X att jag var så smal på kortet .Det kunde ju inte varit han då, som tagit hårt i mig. Jag "var ju fet" när han och jag var tillsammans. Förnedring igen av mig :..


När jag kom in till polisen med min anmälan hade jag som tur var ett blåmärke på armen . Tur var låter absurt , men ack så viktigt i sådana här fall. En rättsläkare tittade på mig i fullt strålkastar ljus. Minde trevligt, men han ( rättsläkaren var van , som han sa) ..Lugnande värre..
Han tittade även på alla mina kort för att se om min berättelse stämde . Mina förklaringar om hur mina skador uppkommit . I samtliga fall utom ett . 12 fall av 13 åtalspunkter , så var dock rättsläkaren överens med att mina skador kunde uppkommit som jag beskrev. Med sko eller inte  ect..


Men dessa bilder nedan var så förnedrande att höra X förklaring till hur de uppstod.
Hans försvar sa att X och jag hade "plojat" så som man gör när man har gymnastik i skolan och larvar sig med en vän. Och så hade jackans dragkedja av misstag kommit vid mitt huvud. Jag var ju med på "leken"

Det blev rättegång. Skulle jag klara det ?
Jag hade cyklat mot rött och kört för fort någon ggr , men att sitta på en rättegång!!
X hade ju "matat" mig med att jag inte hade något att komma med.
Vilket jag tydligen hade...
Nu var det dags att möta honom igen.
Hemska tanke. Det var MIG det skulle handla om dag ett , och jag skulle vara lugn och saklig..
Jag var livrädd.


Jag skrev detta innan :



SÖNDAG 27 MARS 2011


DÅ VAR DET DAGS DÅ.
ATT MÖTA EN ANNAN VERKLIGHET IGEN.
MÅR ILLA, HUVUDET VÄRKER.
VAD ÄR DET HÄR..VAD ÄR DET SOM HÄNDER..?
KAN INTE FÅ IN I HUVUDET ATT DET ÄR MIG ALLT SKA HANDLA OM.
JAG SKA FÖRSVARA MINA INNERSTA RUM..MOT LÖGNER..


JAG SKA KRÄKAS UT ALLTIHOP IGEN…..


VET INTE OM JAG ORKAR..JUST NU KÄNNS DET SOM OM ÅNGESTEN HAR TAGIT ÖVERHAND.
SE HONOM IGEN,,HÖRA HONOM,,SE HANS KALLA BLICK OCH HÖRA HANS HISTORIA,,SOM GÖR DET VÄRRE I MIN REDAN SÅ INFEKTERADE KROPP.
ÖNSKAR ATT JAG VAR STARK..MEN JAG KÄNNER ATT SKADAN SITTER I ..
TROR JAG ÄR STARK, MEN SÅ HINNER TVIVLET IKAPP MIG.
FAAN FAAN FAAN
VARFÖR ?…JAG ORKAR INTE MER,,VILL SOVA OCH VAKNA TILL LIVET.
KÄNNA SMÄRTAN OCH ÅNGESTEN SOM ETT AVSLUTAT KAPITTEL..
EN ANNAN DAG NÄR SOLEN LYSER IGEN….DÅ SKA JAG KRÄKAS EN SISTA GÅNG…TÖMMA UR DET SISTA LILLA SOM ÄR KVAR AV SKITEN….
SEN BÖRJAR MIN NYA RESA I LIVET..


Det var det värsta jag gjort i hela mitt liv.Jag satt där med ångesten och fick möta X blick igen.
X föräldrar , bror och någon vän satt snett över mig och jag försökte att snurra på stolen för att inte se dem.
De tittade motbjudande på mig och det fanns ingen förståelse alls för mig i deras blickar.
Min syster var med som stöd för mig , och min far. De fick sitta som åhörare tillsammans och det var plågsamt att min familj först fick höra allt då.
Visste inte hur jag skulle börja. Ville bara gå ut och kräkas. 
Hade dock en fantastisk advokat och en ännu mer fantastisk åklagare som stöttade mig.
Jag kräktes ut min skit igen. X satt oberörd och skakade på huvudet åt alla mina "lögner".
Det gjorde även X familj. Att inte bli trodd , är otroligt smärtsamt.


Efter första dagen skrev jag detta :

MÅNDAG 28 MARS 2011


FÖRST DAGEN AVKLARAD..
TROR JAG SVETTADES OCH GRÄT UT FLERA LITER..
MIN FRUSTRATION ÖVER NEKANDET HÖLL PÅ ATT GÖRA MIG TOKIG.
FÖRSÖKTE ATT INTE MÖTA HONOM MED BLICKEN.
FÖRSÖKTE ATT HÅLLA MITT HUVUD HÖGT.
DET BRAST IBLAND..
SÅG INTE NÅGON BERÖRING, UTAN DET KÄNDES SOM OM HAN VAR NÅGON ANNANSTANS.
KÄNDE MIG DOCK SAKLIG..NÄSTAN HELA TIDEN..
DATUM VAR VISST VIKTIGT..ALLA DATUM..HELA TIDEN..
MINDES INTE ALLT..KÄNDE MIG ANINGEN FÖRVIRRAD…
LED MED PAPPA ..HAN KÄMPADE MOT SIN ILSKA OCH SORG..
NY DAG IMORGON..SOLEN GÅR UPP IGEN…KÄMPA..
DETTA ÄR TRAGISKT…
KRAM PERNILLA ( ME ,,,,


Eftersom X överklagade till hovrätten så blev det nya dagar i Tingsrätten.
Den första turen var i 4 dagar. Överklagandet när Hovrätten kom hit pågick i 3 dagar.
Jag var dock bara med en av de sista dagarna med HD, för de spelade upp tidigare förhör.
Försöker att gå vidare, jag kommer att klara det.
X fick som straff 12 mån fängelse och att betala ett skadestånd till mig.
Det har snart gått 8 månader och X kommer att bli fri snart.
Känner mig aningen orolig för detta, men är fast beslutsam för att han inte ska få komma åt mig igen.


Försöker fylla dagarna med glädje, och inte oroa mig inför morgondagen.
Idag unnade jag mig en höstjacka :)


Kramar till er som läser och ännu mer kramar till er som kämpar därute i destruktiva "farliga" relationer. Ge aldrig upp..

Mitt motto nu är att allt går om man vill. Men jag måste ärligen erkänna att det tar tid att bli hel igen, även om jag är fast besluten om att bli det.


X var stundtals väldigt överösande med goda komplimanger i början och jag föll självklart för hans fina sidor.
Snart var det 50-50 .Och senare var det nog 80-20 kan jag gissa.
50 % godhet att jag var fin. 50 % smärta över hur ful jag var.
Blev till 80 % hur värdelös och äcklig jag var och resterande 20 % hur mycket X älskade mig.
X var som jag berättat tidigare väldigt verbalt elak.
Han hade ett ordförråd som sträckte sig långt över mitt , i att hitta negativa verbala saker att kalla mig.
Jag började skriva ner efterhand vad han kallade mig .
Det kunde låta så här..



Sparkat dig? Du skulle ha mer. Jag skulle ha sparkat av dig benen.
Du är lat tjockis. Du kan inte ta hand om dina barn.
Ställer du dig upp med den där feta kroppen? 
Jag ska vrida skiten ur dig din äckliga jävel..
Titta på dig --fetto-dum huvud
Titta på dig du är så fet att du inte kan springa.



Man blir skadad av alla påhopp och kränkande ord.
Jag blev liten och sjönk in i mig själv som totalt värdelös.
Vilket resulterade i extremt dålig självkänsla och självförtroende.
Hur blir man hel igen.
Hur hittar man tillbaks.?
Det är en väldigt lång väg dit och jag är medveten om att det kommer att ta tid.
Jag har fortfarande svårt att titta på mig själv och se någon som duger som jag är.
Kan få ångest när jag står i kassan på ICA och ska dra mitt kort . Min profil klankade X ofta på.
Hur ful jag var och hur min haka såg ut.
Jag har dessutom en leverfläck på hakan och den brukade han göra sig löjlig över.
Det svåra med X förminskning av mig var att det ofta lät som ovan.
I nästa sekund kunde han fråga om jag kunde hämta Pizza.
Om jag då sa att  -Tror du jag vill äta pizza med dig , när du nyss påpekade hur fet jag var, så svarade han bara lugnt - Har jag aldrig sagt.


Vet när vi var ute och åt. Då kunde jag neka desserten för att jag visste att jag skulle få höra hur äckligt det var att se hur feta människor åt godsaker.
Jag sa nej tack, men då beställde X in ändå .Inte en utan två desserter och sen ville han att jag skulle äta upp dem.För att sedan kunna klaga på mig. Jag vet ..det låter crazy..Om jag inte åt upp dem blev det bråk för det istället.


Jag var alltså inte bara ful och fet.Jag var dessutom äckligt och pinsam också som åt så mycket.
Jag har väldigt svårt att acceptera mig som jag är .
Men jag försöker.
Jag går en kurs i personligt ledarskap  där lär jag mig att jag duger som jag är.
Jag lär mig mycket annat också:)


Jag berättade att jag kunde få ångest när jag såg all "vackra" människor omkring mig och att jag själv är en skamfläck på kartan.
Min coach Yvonne sa då åt mig - Pernilla, titta inte då . Titta på något annat och tänk ex: Åh vilken vackert hus .Kan låta löjligt , men det fungerar faktiskt.
En annan sak som hon lärt mig är att smörja in mig med body lotion efter varje dusch. Ett enkelt sätt att bli vän med sin kropp och sig själv. Det funkar :)
Jag går små,små steg framåt. Tänker på allt vackert i livet. Försöker fokusera på vardagens glädjeämnen när de dyker upp.


Lycka nu kan vara att gå ut i trädgården och hämta ett äpple, att åka i bilen och lyssna på musik. Att andas in den höga höstluften och känna att jag växer.
Mina små steg ska bli stora kliv. Jag vet att det tar tid , men jag vet också att jag kommer komma i mål.


Höstkramar och var rädda om er ..

Ibland trodde jag själv att jag höll på att bli tokig.
X gjorde ju aldrig fel.
Allt som jag "straffades" för hade jag förtjänat.
Han förde mig ofta bakom ljuset och han var alltid väldigt övertygande i vad han sa och gjorde.
När han hittade på lögner och jag ifrågasatte så hittade han på nya lögner för att komma undan.
Jag hade inte en chans att värja mig mot allt, då jag inte fattade någonting av allt som sades.
X ville få mig att framstå som tokig.Och jag kände mig faktiskt tokig ofta.
Jag googlade för att få svar om olika "störningar"  hos människor.
Det finns en hel uppsjö av olika diagnoser så man blev inte klok på allt.


























Som jag sagt tidigare så var det psykiska värst. Alla som levt under psykisk misshandel kan nog berätta om samma sak. Men det var så mycket annat som gick sönder i mig vid sparkarna och slagen med. Fast de inte hände "så ofta". Det var en skam att bli "blå". Komma på sätt att dölja för barnen, för vänner.För alla.
När var blå på benen och skulle sova med barnen.Då skulle man plötsligt sova i mjukis byxor. Börja ljuga för sina barn..Kändes inte ok.
X stampade på mina fötter ibland med. Med skor, då han var på G ut, som han sa.


Om vi "bråkat" och han skulle åka och sätta på någon tjej som var mycket snyggare än mig eller som det inte luktade skit om.Han berättade ofta om alla "tjejer" som var fräscha och snygga som fanns där ute.
Jag tror att han mest "snackade " om sina tjejer för att smutskasta mig ännu mer och få mig att känna mig ännu mindre än jag redan var.
Stampandet på fötterna uppstod när han stod väldigt nära mig och berättde hur värdelös jag var. Första ggr visste jag inte vad som skulle hända, men ont gjorde det.


När foten läkt några veckor senare kunde han hota med att "akta så jag inte trycker till dig igen".
Vilket han gjorde.


Minns en gång när jag bönade och bad , rädd som jag var..Snälla , snälla inte foten igen. Sen var det en STAMP , och så var det bara att börja halta igen.
Jag sökte vård och han var med mig till läkaren. Jag fick säga att jag inte visste vad som hänt utan att det bara gjorde ont.
X skjutsade mig och var lika frågande som läkaren om vad som hade hänt.
Något han också förklarade under rättegången. Han erkände ju att han varit med mig till läkaren..Så snällt av honom :)..Men inte att det var han som orsakat smärtan.
Så på frågan om jag tillslut höll på att flippa ur..JA jag höll på att bli tokig av allt. Han manipulerade, duperade, vilseledde och bedrog mig.
Skulle jag inte ha blivit tokig ?.
Jag skrek till honom..UT UR MITT HUS..Jag vet att grannar måste ha hört. Det var ju jag som flippade ur. Han var helnöjd när det var JAG som föll ur ramen för ett "normalt" beteende.
Jag kastade en ggr ut alla hans kläder på gräsmattan.Ja, jag var helt sjövild.
Ville bara bli av med han.Han var dock lugn och lät allt ligga kvar.Det var ju jag som skämt ut mig. Han var smidig, trevlig och smart.Mot alla , utom mot mig ..


Grannarna hörde ju inte hans..fetto,fetto,fetto,du stinker , du luktar illa,ingen vill ha sig, ingen vill se dig.Folk skrattar åt sig ditt fetto.Looser ,nolla..osv..
De hörde ju bara  mig gorma och kanske såg mig kasta saker.
Hörde för ett tag sedan av en vän till mig att en som bor nära mig i området hade sagt: Pernilla, ja hon är nog inte så bra själv, jag har sett henne kasta saker.
Och hon har ju rätt. Men jag står för att jag kastat saker, men jag tar inte att folk pratar om mig som om jag skulle vara en dålig människa. Jag försökte överleva.
Jag har lärt mig att man ska inte döma eller prata illa om någon annan , förens man har gått i dennes skor.


Efter ett tag blir man immun mot allt som sker.Man höjer ribban för vad man tål. Absurt av mig egentligen att lägga ut bilder av mina blåmärken och min repade bil på nätet.Men det var ju genom bilderna som jag vann.
Fota, fota , och visa era blåmärken. Skäms inte.Skriv ner datum.Viktigt.


Kram på er och god natt ..