Till minne av min älskade mamma Birgit ..

Idag är det två år sedan min mamma dog.
Mamma gick vidare, lämnade oss.

Mamma blev sjuk i December 2010. När mitt eget liv var som värst.
Jag har anklagat mig själv så många gånger och tänkt om och om igen.
Att jag på något sätt , om jag själv hade mått bra , sett tidigare att mamma höll på att försämras.

Mamma klagade över huvudvärk och var trött.
Vi gjorde det vi kunde för att hon skulle pigga på sig, men inget hjälpte.

Den 10 December 2010 kom ett samtal jag helst velat slippa.
Pappa ringde och sa att mamma blivit hämtad av ambulans och att de hade kört henne till 
intensiven. Jag var hemma med mina barn och den dåvarande mannen X som hade fått hela mig i ett innerligt dunkel.
Min syster som bor högre upp på samma gata kom ner till mig och jag bröt ihop och grät.
Vi , syrran och jag hade inte umgåtts så mycket den tiden , eftersom X inte tyckte jag skulle ha kontakt med MIN familj.
Jag var i mycket dåligt skick själv psykiskt och jag minns att jag kände att nu svimmar jag, jag klarar inte detta med.
Syrran tog barnen för vi skulle samlas och prata.
Jag sprang upp någon minut senare.
Innan jag lämnade mitt hus ropade X , : Hörru kan du bre några mackor åt mig innan du drar.!

Bre dina jävla mackor själv skrek jag tillbaks innan jag smällde igen dörren.

Det hörde inte till vanligheterna att jag höjde rösten eller nekade X något, men i denna stund fanns bara mamma i mina tankar.
Ville han bespotta mig eller sparka mig blå så fick han göra det, det betydde inget längre, just då.

Vi visste inte hur illa det var med mamma, men eftersom hon blev inlagd på intensiven så misstänkte vi att det var illa.

Timmarna gick.
När vi väl kom upp till sjukhuset, jag , pappa och syrran hade det blivit kväll.
Beskedet som vi nåddes av var att mamma hade haft ett blödande magsår, och förlorat mängder med blod.
Därav huvudvärken.
Som tur är finns det blodgivare och mamma kunde med tiden få nytt blod.
Hennes blodgrupp van lite ovanlig så det skickades från Linköping, tror jag.

Sen piggade hon på sig lite,och vi kände att det kanske inte var så illa.
De ville behålla mamma för vidare provtagning och det var då allt elände började.

Mamma hade en fläck på lungan som det så "fint" hette.
De sa inte rakt ut vad det var , men vi förstod att det var cancer.

Cancer var något som drabbade andra, men inte mig, inte min familj.
Det samma gällde att föräldrar dör, men inte min mamma eller pappa.
Jag har så många vänner som mist sina föräldrar långt innan åldern fick ta ut sin rätt.
Det var så sorgligt att höra, men man kunde ju aldrig riktigt förstå.
För jag kunde ju inte känna.

Nu vet jag hur det känns.
Mamma påbörjade strålningar och cellgifter.
Mitt liv var så rörigt att jag har svårt att hålla isär tidsbegreppen.
Men i Feb 2011 när jag anmälde X första ggr , när min karusell satts i rejäl gungning, då blev mamma sämre.
Den där fläcken på lungan hade resulterat i fler metastaser lite här och där.
Jävla skitsjukdom.
Mamma fick hopp om att det skulle kunna gå att få bukt på skiten, men hon blev allt sämre.
Mamma hade cancer i lungor, hjärna, mage, och binjurar.
Förloppet mellan Dec 2010 och Augusti 2014 är det värsta som hänt mig.