Jag har fått många frågor som rör X identitet och namn.
Jag personligen har inga som helst problem med att prata om X med hans riktiga namn.
Men att lägga ut honom här på bloggen känns inte ok, och det av hänsyn till hans barn och mammorna till barnen.
Jag fortsätter att kalla honom X.
Men jag skulle gärna vilja lägga ut både bild och namn.
Med all respekt för barnen väljer jag att kalla honom X.


Kramar Pernilla

När jag levde med X tog tröttheten övertaget väldigt ofta.
Inte så att jag sov dåligt, utan att det tog så mycket energi av mig att ständigt leva destruktivt.
De som blev drabbade var inte sällan barnen..
Jag var ständigt på min vakt , hur X skulle bete sig.
Och det tog så mycket ork ifrån mig.


När jag nu ser mina underbara små ligga här och sova hos mig tänker jag på hur kloka och goda små liv de är.
Att jag höll på att "tappa" bort mig själv , och att jag inte gav dem 100 % under en tid gör ont ibland.
Klart man fortfarande har stunder i livet när man inte är en 100 % förälder.
Det har alla mer eller mindre. Man är INTE sämre förälder för det.


Dottern sover gott i min säng, sonen på golvet, på madrass självklart :)
De vill vara nära mig ,och de får de givetvis.
Sonen vill själv ligga på golvet , men när han ville det och X levde här med oss förklarade X att jag var en pinsam mamma som lät dottern sova i sängen och sonen på golvet..Han ansåg att jag favoriserade dottern !!!


När sonen själv bad om att få ligga där, för han tyckte det var mysigt.
Vilket gjorde att sonen tyckte att jag var dum som inte lät honom sova där.
Medans jag i min tur fick en "uppsträckning" av X när de somnat.


Åtskilliga timmar gick åt för mig att ta skit från X för detta.
Men nu så :) 
Nu bestämmer jag själv..Och det är så skönt.


Men jag har lärt mig att även om vi inte ger våra barn allt under en viss tid i deras liv, så vet de att vi finns där genom kärlek. Och barnen har en otrolig förmåga att vara starka när det krävs.
Och vi kommer alltid att vara deras föräldrar , även om vi hamnar i skuggan ibland. 


Mina barn fick först vara med om att deras pappa och jag separerade, och sedan att mamma dvs jag träffade en man som var riktigt fel att leva med.


Men som min dotter ( då 9 år ) skrev till mig. VAR STARK , INTE SVAG , ANVÄND DIN STAKA SIDA , säger allt om hur kloka barn är.


Älskade, älskade barn.


Jag önskar er ej guld mina barn
ej heller pengar och makt


Jag önskar er, modet att vara er själva
och stå för det ni har sagt


Jag önskar er inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå


jag önskar er vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.




Älskade från första stund ..


Jag lär mina barn mycket..
Men det viktigast av allt är att de ska lära sig att inte ta skit ..
Aldrig någonsin...



DAGENS ORD


När du hamnar i svårigheter och kommit till en punkt där du tror att du inte står ut längre ska du inte ge upp, för det är just då som det brukar vända.






 God natt och sov gott..
I morgon en ny dag..nya möjligheter
Gör möjligheter av dina svårigheter ..

Med "normalisering" menar JAG att det är så med X att hans handlande får konsekvenser, för andra , men inte för honom själv. Han fortsätter sitt handlande, för att han tillåts fortsätta . Låter invecklat. Men jag tror verkligen att det är så.

Det har bara gått en vecka sedan X släpptes "fri" och jag har redan både sett honom och blivit kontaktad av honom.
Inget som rör mig i ryggen alls. Men kan inte låta bli att reflektera över att han är precis som vanligt.
Under min tid med X fick jag höra åtskilliga "historier" om hans beteende och handlande.
Inget gjordes.
Inget gjordes.
Inget gjordes.


Jag blir så arg när jag tänker på den "normalisering" som finns kring honom X.
Det var som jag sagt tidigare inte bara  jag som varit utsatt.
Och hans mönster upprepades, om och om igen.
Och det är så mycket konstigt som hänt , så jag blir tokig bara av att tänka på det.
Men vad gjordes ?? Inget..
Kanske fick jag ta den hårdaste smällen hitills, men vad händer sen.?


Vem bär ansvaret om det händer något mer?


Räcker det inte nu ?


X själv givetvis, men han är ju inte helt frisk, så han kan inte stå för sitt handlande.
Och det är där jag blir så arg på normaliseringen kring honom.
Jag förstår att vänner vill vara hans vän,jag vet ju att X har ljusa sidor.


Men han har mörka sidor som inte är OK.
Vem tar ansvaret över dem, när han själv inte helt tydligt är kapabel till det.


Det pratas mycket om människor som mår dåligt och hur samhället misslyckas med att ta hand om dem.
Det svåraste är just i sådana här fall, när människan inte själv inser att han behöver hjälp.


När dessutom X omgivning "kör på " som vanligt skapas en "oas" för honom att fortsätta med sitt handlande.
Jag är helt säker på att X inte har ändrat sitt beteende på något sätt, genom att få sitt straff i fängelse.
Helt tydligt , med tanke på att han kontaktat mig redan.
De behöver hjälp, vård, och vem bär ansvaret?
Inte jag . Jag har gjort vad jag kunnat.
Jag bönade  och bad X att söka hjälp. Men som ni redan vet så hände inget.


Det är dax att fler sätter ner foten för sådana här människor.
De måste förstå att de inte hjälper, utan stjälper genom att inte sätta ner foten.
Finns så många sätt man kan hjälpa en ev vän, utan att hålla denne bakom ryggen.
Det fungerar inte .
Och vem blir offer för det ?
Jag blev ett.
Jag vaggades in en falsk trygghet och det gör ont i mig när jag vet att det snart kommer en ny dit.
För så länge allt är som vanligt , så fortsätter det i samma spår.

Om du tänker som du alltid gjort kommer du att få mer av det du redan har...

Dagens ord

Jag tänkte jag skulle ge er lite tips ang hur man jobbar med sig själv.
Har ju den enorma resursen att jag går min personliga ledarskaps utbildning hos MT gruppen.
Det finns så mycket att dela med sig av , så why not..?
I slutet av bloggen kommer jag försöka tipsa om olika saker...


Fast innan jag börjar med det idag så vill jag betona ämnet att vara anpassningsbar.
Att vara anpassningsbar innebär som det låter , att man anpassar sig i olika situationer.
Både i positiv och negativ bemärkelse.
I mitt fall kan jag säga att jag anpassade mig till situationen att vara utsatt.
Exempel på detta var.


Jag sov med strumpor på ...
För att kunna smyga utan att bli hörd.


Jag sov med linser..
För att kunna se ordentligt om jag vaknade till.


Jag drack inte alkohol på slutet..
För att alltid kunna vara redo att ta bilen...


Det var inga problem att genomföra dessa små saker.
 Det stora var att jag anpassade mig till att leva destruktivt.
Jag gjorde ju allt jag kunde för att vara så snäll som möjligt.
Och när man anpassar sig till någon annan , och bortser från sina egna behov.
Då är man ute på tunn is.


Som jag nämnt innan så tyckte jag att X hellre kunde slå mig, istället för att psyka mig.
Jag tyckte inte att det var så farligt. Jag visste ju att smärtan skulle gå över.
När man höjer ribban hela tiden för vad som är normalt, så är tillslut det mesta normalt.


Börjar med fula ord- som man tar
Fortsätter med ännu grövre ord-som man tar
Sedan kommer första slaget-som man tar.
När sedan en spark kommer så har man redan "funnit sig i " att bli behandlad så .
Det är inte så farligt.
Och det går ju över.
Man har anpassat sitt liv till något mycket ohälsosamt.


X sa så mycket elakt och otroligt kränkande saker .


Exempel..



Det är som din syster säger , du är hjärndöd


Du är fet,dubbelhaka ,kolesterol idiot, du har barn med en idiot och era cp ungar ligger där inne.


Ingen vill ha dig , ingen vill se dig.


Trodde du att du kunde nästla dig in i min familj, och få följa med till xxxx,
Glöm det, det är ingen som vill ha dig. Vi är här uppe, ni är där nere


Alla pratar om er, era djurplågare.


Sparkat dig? Du skulle ha mer. JAG SKULLE HA SPARKAT AV DIG BENEN.


Du är lat tjockis. Du kan inte ta hand om dina barn.


Vet du vad som är det värsta  just nu? När du pratar med .... pratar du lika långsamt som ditt feta ex.


Ställer du dig upp med den där feta kroppen? 


Du har en defekt i hjärnan 100321


Vet du vad jag och mina kompisar gör med någon som tjuvtittar?, så här ,man sparkar in pannbenet. 20/4-10


Att sparka in pannbenet är inte elakt. Jag sparkar sönder mer.. ( han ler) 101102.
Du behandlar folk som skit.Fy faan vad ynkligt. 101105


Jag ska vrida skiten ur dig din äckliga jävel..101113


Nu ska jag visa dig att jag kan vara elak, (han spottade på mig när han sa det.)




Jag tog allt det här.
I en normal relation så använder man inte verbala ord av den här sorten.
Det är inte kärlek.


Men jag hade ju anpassat mig..så det var inte så farligt..




Nu försöker jag anpassa mig till ett så härligt liv som möjligt.
Gårdagen spenderades med goda älskade vänner.
Vi unnade oss en hel tjejkväll.


Först var vi på Mist Ingelsta , där vi drack vin, och fick oss lite tips och råd hur vi kunde framhäva våra bästa sidor mer ;)
Tjejerna på Mist var otroligt proffsiga ..











































































































Efter det blev det god mat & dryck på ARDOR.
Vilket ställe..Vilken atmosfär.


Skål för ett lyckligt liv..





















Dagens ord.
För att vi ska nå våra mål behöver vi ha ett starkt självförtroende och för att ha det bra på vägen mot våra mål behöver vi ha en vältränad självkänsla.
Självkänsla = medvetenhet om den egna personlighetens värde
Självförtroende = stark tilltro till den egna förmågan att prestera.


Självförtroendet handlar om att prestera, vi tror på vår egna förmåga att ex spela fotboll.
Självkänslan handlar om att vara-Vårt egen värde i våra egna ögon.Oavsett prestation.
Om vi stärker vår självkänsla , blir det lättare att leva..




Kram på er och tack alla ni som orkade läsa ända hit :)
Och tack mina vänner för att just ni finns i MITT liv.

Allt går att förändra.


För ett år sedan kunde jag se ut så här.
Var glad om jag orkade plocka ur en maskin med disk.



Att vilja och våga förändra , och att se målet långt fram.
Det är drivkraften framåt.
Vägen till målet är otroligt jobbig att gå.
Men ge aldrig upp.
Målet väntar på dig.
Tills du kommer.
Det är ditt liv.
Här och NU..













I dag ser mitt liv annorlunda ut.
Jag vill, jag kan och jag ska.
Har "orkat" göra om ett rum alldeles själv.
Känns faktiskt ganska bra :)


























Och aldrig mer ska jag tvivla på att jag är en bra mamma åt mina 2 underbara ungar.
X berättade ofta vilken värdelös mamma jag var, och hur pinsam jag var som inte kunde ta hand om dem.
JAG VISSTE ATT HAN HADE FEL, SJÄLVKLART.
Men att höra det..Det är tungt.


Jag är en bra mamma.
Och jag älskar mina barn.


Kärlek till er.
Nu orkar jag att vara mamma igen...





Kram till er och ha en underbar helg.
Det ska jag ha ...

..att göra rätt i alla lägen.
I bland blir det inte riktigt som man tänkt sig.
I bland vill man , fast det inte går.
Men man lär sig alltid något av "felen" man gör.
Jag har lite mer att jobba på :)
Det tar jag imorgon..


God natt 
Kramar Pernilla