måndag 17 september 2012
Att tro ♥
23:24
Vad tror du på när livet känns tungt ?
Jag har aldrig trott på något, men när mamma♥ blev sjuk så började jag knäppa mina händer och be till en herre kallad Gud.
Jag knäppte mina händer i 592 dagar .
På dag 593 dog min mamma ♥
Jag fick hjälp att be också.
En vän till mig har en stark tro , och hon lovade att när hon bad så skulle hon be för mamma också.
Jag tror hon gjorde det.
Jag tänkte att om det fanns någon rättvisa här på jorde livet så skulle Herren kallad Gud hjälpa mig att få behålla min mamma, många år till.
Om jag bad tillräckligt hårt och önskade innerligt, då skulle det säkert hjälpa.
Mamma skulle ingå i några av de % som överlevde cancern.
Precis så som jag själv var en av de % som överlevde att leva i en mycket destruktiv relation.
Det var så jag tänkte.
Jag tänkte i procent och i statistik.
Allt för att mitt hopp inte skulle svikta.
Hoppet ÄR det sista som överger människan.
Jag hade ju fått min skit.
Jag hade ju gått hela jäkla långa vägen "hem igen", och landat där.
Och det var ingen "buss som körde hem mig".
Jag fick gå hela långa svåra vägen själv.
X ord när han skrek till mig i December 2010 - Du vet att din mamma ska dö va ??.Dö , dö dö ..Får mig idag illamående och spyfärdig.
Så illa berörd av X ekande ord att jag skulle lätt kunna "hänga ut" aset här i både bild och namn.
2010 blev 2011 och 2011 blev 2012
Jag hade ju vunnit tillbaks "att få leva glad".
Mitt hjärta skrek- Gör inte så här mot mig.
Min tro idag är inte på någon herre kallad Gud.
Min tro idag är på mig själv.
Jag tror att jag kan skapa mitt liv utefter mina egna förmågor att hantera saker.
Det är inte Gud som hjälpt mig dit.
Det är Mia Törnblom på MT gruppen.
Mamma är död.
Hon kommer aldrig tillbaks till mig igen.
Ingen Gud kan ge mig mamma ♥ tillbaks till livet.
Inte fysiskt.
Jag tror på att jag ska klara att leva i lycka utan mamma här...på jorden.
För inom mig finns hon alltid kvar.
Hon finns i träden, i havet, i vinden och i min soffa.
Hon lever genom mig, mina barn, min syster, och hennes barn.
Det är inget jag TROR.
Det är något jag VET.
God natt..alla..God natt mamma ♥
TACK FÖR DIN TID ♥♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prenumerera
2 kommentarer:
OM det hade gått bättre för din mamma,och kanske att du inte råkade så illa ut....hade gud funnits då?
Ibland undrar jag hur vi människor tänker..för hade allt gått den bra vägen-kanske,kanske han finns...
men om inte-då finns han inte alls,han är bara ett påhitt?
Det är inte Mia eller någon annan som hjälpt dig dit du är-det är du själv...bara du!
Vem vet,kanske nån gick sida vid sida med dig????
För mig finns ingen Gud..Inte ens om mamma klarat detta. Det finns så mycket elände på vår jord.Jag tror att det finns något , men ingen gud. Ödet kanske. Mia har hjälpt mig.Det vet jag. Jag vet att ensam inte är stark. Tillsammans med andra blir man stark. Med rätt verktyg att hantera sig själv, blir man stark. Inte med hjälp av Gud.Det var ingen som gick vid min sida. Jag gick själv och sökte hjälpen själv. Det är min personliga åsikt. Jag respekterar naturligtvis andras människor tro på ev religion. Tack för din synpunkt. Mvh Pernilla
Skicka en kommentar