kblandad upplevelse av total frånvaro, mörker och rädsla.

Mina tankar går på högvarv och hela jag vill skrika nej, stanna hos oss.

Livet är så skört , så skört, och är det enda vi aldrig kan få åter.

Under ögonblick av sekunder innan stillheten infinner sig är en märklig stund.

Älskade mamma.

Solen har gett sig av.
Men du kommer alltid finnas kvar.

Minnena kommer aldrig att blekna.
Du kommer alltid finnas runtomkring mig.
Jag är en del av dig.
Du kommer för alltid finnas här hos oss.

Vi ser dig inte längre..Men ögats fält är inte det enda.

“Det finns en annan sida.
Det finns någonting jag aldrig ser”

Mamma, det är så tomt utan dig.
Älskar dig ..hela vägen till stjärnorna och tillbaks.
Vi möts igen ♥ ♥