tisdag 6 december 2011
Förändringar...
Idag föll den första snön och vintern gjorde sig påmind.
Ett år har passerat och förändringarna i mitt liv har varit många.
Förra året vid Lucia var min mamma väldigt dålig och jag vet att jag tänkte då , det här är kanske den sista Lucian som jag får vara med henne.
Och som barnen får vara med sin mormor.
Barnen åkte till mormor och morfar, och det var verkligen en helig stund för dem.
Syrrans dotter sjön julsånger och mina små föll väl in..
Det var så mycket värt för oss alla.
Ett år har nu snart gått sedan den December kvällen 2010 och min mor mår mycket bättre , även om det har varit minst sagt ett tufft år fyllda med sjukhus besök, strålningar och cellgifter.
Det har pendlat fram och tillbaks hela tiden, men nu ser det lite ljusare ut.
Och det där jag sa tidigare om att jag inte tror på han där bakom molnen , men att jag ändå ber honom om hjälp , det kanske låter ologiskt. Men när hoppet som bevisat är det sista som överger människan, då tar man till det med.
Ett år har passerat och förändringarna i mitt liv har varit många.
Förra året vid Lucia var min mamma väldigt dålig och jag vet att jag tänkte då , det här är kanske den sista Lucian som jag får vara med henne.
Och som barnen får vara med sin mormor.
Barnen åkte till mormor och morfar, och det var verkligen en helig stund för dem.
Syrrans dotter sjön julsånger och mina små föll väl in..
Det var så mycket värt för oss alla.
Ett år har nu snart gått sedan den December kvällen 2010 och min mor mår mycket bättre , även om det har varit minst sagt ett tufft år fyllda med sjukhus besök, strålningar och cellgifter.
Det har pendlat fram och tillbaks hela tiden, men nu ser det lite ljusare ut.
Och det där jag sa tidigare om att jag inte tror på han där bakom molnen , men att jag ändå ber honom om hjälp , det kanske låter ologiskt. Men när hoppet som bevisat är det sista som överger människan, då tar man till det med.
Att mamma dessutom ,när hon mådde som sämst fick reda på hur jag levt , var inget som jag önskat. Tillfället var så illa , men motgångar gör en ju stark, så det kanske var lika bra att ta all skit på samma gång. En av rättegångsdagarna som mamma var med på , kom hon direkt ifrån strålningen..Det värkte i hela mig. Jag ville skrika rakt ut hur jävla orättvist allt var.
En annan förändring som kanske inte kan tyckas så stor men som ändå känns i mitt hjärte rum var när pepparkakorna skulle bakas i år. Har ju bakat med fyra eller fem barn. I år var det bara mina två..Inte så bara, men det saknades tre . Vi har haft fem pepparkakshus här, nu får det bli två. Små detaljer kring julen som är kännbara. Saknar X barn ibland så jag får ont i mig. Vet att vi förmodligen inte kommer att ses mer ,men jag kommer förevigt att ha dem i mitt minne och i ett rum i hjärtat.
Förändringarna som har skakat om hela mitt 2011 börjar lida mot sitt slut. The end.
Jag överlevde, och här är jag. Troligtvis starkare än jag någonsin varit. Händelserna som har förändrat hela mitt sätt att tänka och leva kommer att vara med mig så länge jag lever. Minnen får jag alltid "brottas" med, men styrkan ska bara växa. Att modet tillslut kom till mig eller att jag tog mig mod , kommer vara ett av mina främsta redskap att komma till mitt mål.
Jag skrev igår att man ska gå vid första slaget. Det finns inga alternativ. Är man redan där , så är det svårt, mycket svårt. Man ger ju liksom den som slår rätt att göra det genom att "förlåta" handlingen.
Det är svårt att ta sig ifrån, jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det är värt det.
2012 ska bli MITT år, bara mamma får fortsätta tillfriskna. Värme och kramar till er som läser.
Nu ska jag snart sova..Bädda ner mig i lite Peace..Från MIO..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen
Här kommer ni bla kunna läsa om hur jag gick vidare i livet efter ett snedtramp. Att hitta glädjen i livet och att lära sig att peppa sig själv till det bättre. Allt går om man vill. Bara man ger sig fanken på det! Jag kommer också att skriva om inredning, glädjeämnen och den vackra stad jag bor i.. . Take it or leave it...




1 kommentarer:
Har nyligen hittat din blogg och jag kan säga att jag tänker väldigt mycket på dig och det som drabbat dig! Vet vem du är, men känner dig inte!Att en annan människa kan rasera en annan människas liv så lätt det tror man inte på förrens man råkar ut för det själv!Trodde inte att jag kunde hata en person, framför allt inte utan att ha träffats men jag vet nu! Du verkar vara på rätt väg nu och jag hoppas att du och din familj kommer att få det bra, mer än bra!Massor med kramar från Pernilla Ekvall<3
Skicka en kommentar