Måndagen den 22 Juli 2013

Dagarna segar sig fram.
Sommaren är här.Härliga sommar.
Jag har inte kunnat skriva på länge.Mitt inre blev i obalans , och jag blev yr.
Det är märkligt och ganska gripande hur kroppen reagerar utan att man ens tror sig vara sjuk.
Min kropp bestämde sig för att nu är det STOP.
Nu räcker det.


Jag har lärt mig så väldigt mycket under de här fem svåra åren som passerat i mitt liv.
Det allra viktigaste jag lärt mig är att man alltid måste ta hand om sig själv först.
Jag har alltid tagit hand om andra först , sen mig själv.
Men sen i Mars i år har jag verkligen försökt att prioritera mig själv utan att verka Ego.
Det är en konst, men ett måste när kroppen tar stryk.

Det blev helt enkelt för mycket..................................

Mina destruktiva år med allt skit och helvete som det medförde.
De extremt jobbiga rättegångarna.
Anmälningarna till Soc.
Hans frisläppning åtta månader efter.
Mammas insjuknande i cancer.
Mammas kamp från början till slutet.
Begravning, sorg, smärta.
Min sons ansiktsförlamning.
Min bästa väns bröstcancer besked.
Hennes cellgifts jävla skit behandling som pågår..
Min pappas hjärtinfarkt och stora operation.
Min egen gallstensoperation.

Hur mycket ska man orka ?
Mitt svar är att jag trodde att jag fick min skit och sorg när X slog mig blå både utvändigt
och invändigt.Mitt svar var fel.
Man orkar , man klarar , man måste.

Jag klarade allt, men tillslut blev besöken på Akuten allt tätare.
Högt blodtryck.
Känsel bortfall i fötter, händer.
Extrem yrsel.
Synbortfall.

Inga fysiska fel på mig sa läkarna.
Alla prover var bra. Borde nog vila.Ta det lugnt.

Inte en enda gång under de sju ggr som jag fick åka in akut blev jag erbjuden samtalsstöd.
Jag såg ju frisk ut.
Man kan inte se på en människa om den är frisk...inuti...sa jag..
Men skickades hem.
Plågad av yrsel varje dag i tre månader gjorde jag allt som stod i min makt för att hitta felet.

Optiker
Öron--kristallsjukan läkare.
Ögonmottagning.
Yoga.
Avslappning.
Massage.
Helgenomgång av blodprover.

Tillslut fick jag en läkare som konstaterade Utmattning.

Jag behövde lugn och ro.Vilket är väldigt svårt för omgivningen att förstå, när man på utsidan ser frisk ut.
Varje dag sen den tjugonde mars har jag nu försökt att ta en dag i taget.
Tyvärr på bekostnad av annat.
Jag har inte orkat träffa vänner, jag har inte orkat umgås.
Men nu..sakta ..sakta känns det som om kraften börjar komma åter.
Min bästa vän genomgår i morgon sin sista cellgiftsbehandling.
Jag har inte orkat stötta henne som jag önskat att jag borde.
Men jag har funnits där, även om mina egna moln skymt allt för länge.

Mitt råd och önskan till er som läser.
Dela med er av er sorg och glädje till andra.
För vissa känns det svårt att dela med sig av sorg.
Men jag är övertygad om att det alltid kan hjälpa någon i liknande situationer.

När mamma dog fick jag själv uppleva döden på nära håll första ggr.

Det gjorde ont.Mycket ondare än att få fyra sparkar i ryggen liggande i fosterställning.

Döden var skrämmande men just då en lättnad över att slippa se mamma lida i plågor fullproppad med lugnande skit och morfin.
Många av mina vänner har mist en förälder, men jag har aldrig hört någon prata om det direkt.
Kvinnomisshandel och död är nog det vi pratar minst om.
Jag har genomgått båda nu.
Olika trauman, men inget unikt.
Det händer dagligen runt om oss.
Finns om någon vill prata om dessa ämnen.

Öppna upp er och dela med er..Det kan hjälpa.
Min yrsel hjälptes delvis av en fb vän som skrev om yrsel.
Tacksam för det blev jag.

I morgon finns mina tankar hos dig M.
Kämpa på sista biten nu..Allt kommer att bli bra denna gång.Jag vet det .

Önskar er en fortsatt härlig sommar.
Kram P