Så närmar sig December med stormsteg ..
Vart tar tiden vägen ?
Är det inte underligt hur tid bara kan svepa förbi ?
Vissa dagar oberörda, andra fulla av intryck.

December är Julmånad.
Jul i år igen.

Jag vet inte hur det kommer att kännas.
37 år firades jul med mamma.
I år blir det min första jul utan henne.

Hur ska det kännas ?
Jag ska köpa henne ett  fint rött läppstift och lägga under granen.
Mamma älskade rött läppstift.
Det VAR mamma liksom.
Ni vet, ifall att det är så att det finns en annan sida.
Då ska hon se att det finns paket till henne med.

Sen ska jag höja glaset och skåla för att jag haft lyckan att få ha henne som mamma
i hela 37 år och 3 månader..SKÅL för det morsan.

När jag fyllde år i maj så köpte mamma och pappa en stor bukett blommor till mig.
Den var väldigt vacker, men lite udda för att komma från mamma och pappa.
Buketten innehöll rosa och lila blommor, och det var ovanligt att få från dem.

För mamma var det rött , gult och orange som gällde.

När jag fick den där buketten på min födelsedag så visste jag någonstans långt inne i mig att 
det skulle bli de sista blommorna jag fick av mamma.
Jag kände det i hela mig.
Dessutom uttryckte mamma sin beundran över blommorna.
Och de var verkligen vackra.

Jag bestämde mig för att spara två av blommorna i ett skåp.
Två så lika som möjligt. Jag tänkte att när, inte om, mamma dör, så ska hon ha en med sig, och jag ska behålla en.

När mammas sista andetag togs den där hemska , vidriga , sorgliga Tisdagen i Augusti, så fanns det inget annat för mig att göra än att åka hem till mitt skåp,
hämta den lilla torkade blomman, och lägga nära , nära mammas stannade hjärta.

Det kändes så fint och bra och jag är så glad att jag har den lilla blomman kvar hos mig.