Vissa dagar är det något speciellt med.
I går var en sådan, och idag likaså.
Det liksom ligger något i luften..
Jag har " vill ut och bara vara" känslor, och det är nog våren som lockar.
I går var det förvisso iskallt , men idag värmde solen i alla fall upp mig några grader.
Efter middagen idag, med mina mirakel, var det dax för det obligatoriska " första fotbollsspelandet på gatan", med sonen..
Jag brukar säga att när gruset sopas upp från gatorna...DÅ är det vår.
Men att ta fram bollen, är minst lika mysigt..
Bollen är med oss..ofta..på gräs, på grus, på sand ;)

































...........................................................................................................................................................

Nu till lite annat..


Får ofta frågan om jag inte är rädd för att skriva här .
Får ofta höra att jag är modig.
Jag undrar då , hur världen sett ut, om ingen vågade, och om ingen reagerade.?
Jag läste idag i Tidningen att det svåraste för kvinnan vid ev anmälan, handlar om att kvinnan är rädd för att en ev anmälan inte ska räcka till , till åtal och dom..
Och jag känner igen det så väl.
Jag trodde ju inte att jag hade något att komma med.
Dessutom berättade ju X ständigt för mig att jag absolut inte hade något att komma med..
Att jag skriver här som jag gör, ÄR för att jag vill hjälpa, och visa att många HAR något att komma med.
Och hur viktigt det är med bevis, datum, osv.
Jag  var tyst så länge, jag bar på min sorg .
Det gjorde ont. Jag hade min hemlighet.
För att skydda honom.
Jag tror att många av oss bär på "hemligheter".
Att berätta vad jag gått igenom, gör att allt är väldigt mycket enklare.Och jag hade ju något att komma med , som både räckte till åtal och dom i både Tingsrätt och Hovrätt.
Jag skäms inte längre, folk behöver inte undra, och jag har valt att berätta. För att det känns bra för mig.
This is my story.


Jag läste en artikel i Expressen för ett tag sedan att : Mäns våld mot kvinnor kostar samhället mellan 2,7 och 3,3 miljarder kronor varje år.
Det säger väll allt.
Jag var långt ifrån den enda kvinnan som misshandlades hemma innanför väggarna.
Och det fortsätter..varje dag...varje minut..
Att vilja hjälpa, att vilja förändra , alla kan göra något.
Att ta avstånd från våldet, är det minsta du kan göra.
Men det räcker långt..