En Lördag har övergått till Söndag.
En dag har passerat i mitt liv.
En dag med glädje och reflektion över att det goda segrat.
Bio med mina barn, mycket skratt och mängder av popcorn..
Efter det kvälls mys med fina vänner på besök , utan popcorn :)




Mina tankar går oftast på högvarv över saker som sker.
I min värld, i barnens värld och i den värld vi lever i .
Läser mycket och försöker förstå.
Men det är inte alltid jag blir klokare för det, för det är inte alltid svaren finns där.


Hade ett samtal med en man i "lag och ordnings huset" om vem som bär ansvaret här i samhället över de män som "klår upp" eller "psykar ner " oss kvinnor, när männen inte själva är medvetna om att de gör eller gjort fel.
När vi kvinnor ( även män) lever i destruktiva relationer och tar steget att gå till dessa poliser.Vi anmäler, blir förhoppningsvis hjälpta , eller vi hjälper oss själva och får hjälp med det som står i lagen. Det vi ändå inte blir kloka på. De som döms får sitt straff, de sonar sitt straff och kommer ut. De "muckar" .
Vi "offer" lever kvar, vi jobbar med oss själva, vi har kommit långt , det är tungt, det svider, det smärtar , men det går. Efter ett tag ljusnar allt och luften börjar återigen strömma ner i lungorna.
Vad händer då..? Den som sonat sitt straff fortsätter och luften som just börjat fylla upp oss med glädje och liv ..får sig plötsligt en törn.
Resan som vi hoppats tagit slut , börjar smått påbörjas igen.
Jag skriker STOPP..NEJ..


Jag frågar mannen i andra änden av luren: Vem bär ansvaret ? Jag säger : De här männen/kvinnorna som inte är "friska" nog att förstå sitt eller andras bästa , de kan inte ha ansvaret själva. De förstår inte . De kan inte känna smärtan i oss offer. De har ingen som helt form av empati.
De fortsätter, och vi vill FORTSÄTTA VÅRA LIV.


Mannen säger att det inte är  inom deras område och jag försöker förstå.
Kanske gör jag, kanske inte . Han säger : Kriminalvården.
Jag tänker ..Mm den ja. Den som ansvarar över de intagna.
Den: KriminalVÅRDEN, är det egentligen någon vård till de som inte vill eller kan förstå att de skadat.??
Han har sonat sitt brott, men har det hjälpt ?
I andra fall ..kanske..vad vet jag..men i detta..tveksamt.


X skickade ett antal brev ifrån där han satt, till min mor och far, till min bästa vän, till min ex man och till ett vittne. Helt lagligt. Han ringde dessutom och anmälde mig till soc. Helt lagligt.Helt sjukt skulle jag vilja säga.


Min fråga kvarstår . Vem bär ansvaret ??, att människor sonar sina brott , men begår direkt nya när de släppts.
Någon måste bära ansvaret.
Och vem kan känna oss offer, vem av er kan känna den rädsla, den ilska och den maktlöshet som vi känner , när "systemet" inte riktigt fungerar ??.
När vi offer återigen får börja slå 114 14 eller 112.


Mannen "anställd för att hjälpa i samhället" och jag avslutade vårt samtal.
Jag tror inte han lyssnade på mig. Jag tror han satt och funderade på om han skulle äta fisk eller köttbullar till middag.


Nu dax att sova.
Kram och god natt