söndag 28 augusti 2011
Där det finns kärlek,råder ingen tvivel.
Mina barn har alltid kommit i första rummet för mig.Alltid. Det är dock svårt att alltid göra rätt som förälder och jag tror att de flesta av oss som är föräldrar någon gång undrat om vi gör rätt eller fel i vissa situationer. Konstigt vore det annars. När jag mådde som sämst så var jag väldigt trött i perioder. Men jag var ändå mamma.
Det var många ggr som jag fick bita mig både en och två gånger i läppen för att jag inte ville visa dem hur dåligt jag mådde.
Fast å andra sidan var det bara min närmsta vän som visste HUR dåligt jag mådde..I perioder mådde jag ju ganska skapligt också.
Men man kommer till en gräns när man övertygar sig själv att det inte är så illa..Att barnen inte vet..Att ingen vet.
Sanningen är den att barnen förstår mer än vad vi vuxna tror. De är kloka de små liven.
Problemet med andra är nog att man "inte vill lägga sig i ".. Man kanske vet ,hör eller ser andra må dåligt, men man "orkar" inte riktigt bry sig ända fram. I mitt fall så ville jag inte att någon skulle veta..Jag hoppades att "han skulle bli bra ".Jag låg lågt .Men berättade som tur var för min närmsta vän..Det hjälpte mig oerhört.Hade aldrig klarat min "resa " utan henne..
Mitt stora "uppvaknande " kom dock när min dotter lagt en lapp på min kudde en dag..
Det stod :
Mamma gråt inte,allt kommer att bli bra .Var stark , inte svag.Jag älskar dig..ps..Använd din starka sida.
Hon var 9 år och alltså mycket klokare än mig. Nu jäklar var det nog.Mina barn skulle ju ha en pigg ,stark och glad mamma..
Dottern fick rätt..Jag hade en stark sida....Mycket starkare än vad jag någonsin trott..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen
Här kommer ni bla kunna läsa om hur jag gick vidare i livet efter ett snedtramp. Att hitta glädjen i livet och att lära sig att peppa sig själv till det bättre. Allt går om man vill. Bara man ger sig fanken på det! Jag kommer också att skriva om inredning, glädjeämnen och den vackra stad jag bor i.. . Take it or leave it...


3 kommentarer:
Fina, kloka Julia...<3
Är såååå stolt över dig, min bästa vän. Har vetat (som du alltid säger till mig, JAG KÄNNER DIG MARIA) att långt långt där nere finns min gamla vän Pernilla som alltid var så sprallig och glad. Ordnade tjejfester med mat och dryck...sedan körde vi järnet med sterion på högsta i huset, tills svetten rann:))) Barnen, vännerna och familjen var alltid prio ETT. Var så sorgsen att se dig lida så, kunde inte lämna dig då...hur trött jag än var på att hålla allt inom mig själv (fast det klarade jag inte till slut,tackar dig min syster för att du är en sådan bra lyssnare. Allt detta, plus mina egna problem med karlar) Men så blev jag stark stundvis jag med och visste då att du NÅGON gång skulle ta dig ur denna skit....är nu SÅ glad att han inte finns nära dig längre!!!!KRAMAR I MASSOR
Tack ..det värmer ..som vanligt..
Skicka en kommentar